0 ten. Frågan om arbetaremötet i Höscaenäs, Den 3 febr. införde vi ur tidvingen Framåt en berättelse från Höganäs om att presten på platsen förbjudit ett arbetaremöte och strängt läst lagen för skolläraren, som lofvat för detta möte upplåta skolsalen. En lekman har med anledning härafi bref till red. af D. N. erinrat att skollärare icke eger rätt att på eget bevåg till främmande ändamål upplåta skolsal och att kyrkoherden icko kunnat förbjuda ett arbetaremöte. Dessa anmärkningar emot Framåts ordalag äro bokstafligen grundade, men vi se icke att de i någon mån verka till förändring af det omdömet att kyrkoherden satt sig på tvären mot arbetaremötet, Hade han icke varit ogynsamt stämd mot detta, skullo han väl låtit för den goda sakens skull passera att skolläraren upplåtit rum för ett så godt ändamål, hvilket förfarande ingalunda skulle varit oförenligt med en orinran till skolläraren att hädanofter inhemta skolrådets samtycke till lokalens disponerande, Och har hr kyrkoherden än icke förbjudit det beramade mötet, så har han ju dock förhindrat det genom att vägra lokal. 21,000 riksdaler — säger sjuttioett tusen — har staden Upsala under det nyss tilländagångna året förtjent på handeln med spirituosa, en vacker siffra! Bland dem, som bidragit till dessa 71,000 rdr, flnnas helt säkert många, som derigenom aätingen blifvit eller äro på väg att blifva ovärdiga medborgare, omyndiga personer, hvilkas karakterslöshet och synder skatta åt det allmänna, Dedikation, I tidningen Hvad Nytt?, som utgifves i Ekesjö, meddelas följande notis: H. m:t drottningen har genom sin intill förra årets slut hos h. m:t vakthafvande kammarherre skriftligen låtit för komminister Rundquist härstädes tillkännagifva att hon med nöje emottagit de af komministern författade och till h, m:t dedicerade predikningarne: Julhelgen i hommet. Bromö bryggeri med lagerkällare lär, enligt Mariestads Veckoblad, i tisdags afton ha nedbrunnit. . En större ångehoklad-fabrilk har uyligen blifvit anlagd i Malmö. Bröderna Cloetta ha nämligen derstädes etablerat en filialafdelningz af sin fabrik i Köpenhamn, för tillverkning af alla sorter choklad och konfityrer. Berghelsa, Såsom ett exompel på huru somliga personer, hvilka föra det mest oordentliga lefnadssätt, kunna — tack vare sin starka fysik — gå fria från hvarjehanda krämpor, hvilka icke sällan hemsöka andra menniskor, ehuru dessa lefva det mest exemplariska lif, anför en korrespondent från Norra Vadsbo till Sköfde tidning följande: En stackars. försupen konstzärs, som vanligen är känd under namnet gravören Largson, har nu i 30 är nästan dagligen varit berusad af sprit drycker, sällan haft någon ordentlig hviloplats, der han efter dagens ölormiga lif kunnat genom en god och stärkande sömn få sin, som det tyckes, oordentliga sömn i normalt skick igen, sällan ätit ordentligt: och ännu mindre klädt sig så, att han kunnat vara skyddad mot köld och storm, och ändå bar denna beklagansvärde man hittills en god och jemn;helsa. Hosta, bröstvårk och magplåga, hvardagsrämpor för vanliga menniskor, äro helt och hället okända saker för denna norra Vestergötlands ryktbare lazzaron. Hela den stränga vintern 1868 bodde han i en halmhässja, straxt utanför Falköping, och ändå var han trisk oeh kry. Om dagen söp han som en borstbindare, hvartill han förtjenade sig penningar genom att gravera sigill, hvari han, som i ungdomen lärt guldsmelsyrket i Göteborg, är särdeles skicklig. rödd i Floby församling, der skalden Johan Hen: ric Kellgrens vagga fordom stätt. ligger ett visst Poetiskt skimmer bredt öfver hans icke fula ansigte. och som mannen är ärlig och redlig af sig samt städse ödmjuk och artig som en hofman, får han fritt passera hvarhelst Sån vill, och de ställer, der han mest och längst brukar uppehålla sig, äro: Töreboda, Matiiestad, Sköfde och Falköping, hvarest han också är känd af alla der bor ende. Han är nu något öfver 50 år gammal. Em häst som sgratispassagerare. En insändare tillskrifver Mariestads Veckoblad följande: Då det från Göteborg nyligen gående godståget hade anländt till Torbjörntorps gästs gifvaregård, slet en vid en gärdesgård bunden häst sig lös, skrämd af det frustande lokomotivet, och då det passerade vägen framåt och banan går öfver vägen der två grindar befinna Big, skenade hästen, ännu icke befriad från vagnen, för hvilken han var förspänd, vägen framåt och dål tåget, som passerade, liksom stängde vägen för honom, så gjorde han ett förtvifladt hopp, i afsigt att skutta öfver det