Efter nedekrifvandet af ofvanståenås ha
vi i det mcd gårdagens post anlända num-
ret af VIndpendance funnit ett talegram,
hvari redogöres för mnationalfösseralingens
trrdegssammarkomst. Det heter i detia
talegtam: Besriomen bar i d 3 varit mycket
stormig. Diekussiönc r gällds de i Lyon af-
slutade löversnskontrakten. Herr Öhallomel-
Lacour, f. d. prefekt i Lyon, försvarade sig
med mycket lugn och kr lblodighet mot de
i betänkandet gjorda anfallen. Med ett upp-
höjdt epråk skildrade han det kämpande
Frankrike, som tircd mot fienden, så lönge
det kunde, och som under motståndet lärde
sig känna sitt eget värde. Han bevisade
härefter att betönkandet är fullt a! tväty-
diga eller fullkomligt eanningslöss uppgifter.
Sluätliget uttalade kan sig äfven med vär-
me om den lyonesiska befo xningens pauio-
tism; mejoriteten inom Lyons kommunal-
styrelse hade, försäkre1e han, blott ett mål
— fådernoslandets välfärd. Hr Challemel-
Lacour talade i två och en half timmar;
hans anförande syntes slå syonerligen an.
Emellertid skedde ofta afbrott från högerns
sida, hvarvid venstorn endast så mycket
ljudligare gaf sitt bifall tillkänna. — Till
en engelsk tidning telegraforas: Hr Chelle-
mel-Lacour rättfördigade sig i allo, hvad
som förvaltning angår, och intygade att,
så vidt honom veterligt var, inga under-
slof i afseende å leveranzskontrakten före-
kommit. Efter honom uppträdde herr Carayon-
Latour och förklarade till synbar belåten-
het för högerns medlemmar, stt hen sett en
depesch från br Challemel till genoral Bres-
solles, innehållande order om hans egen
(herr Carayons) och ett par andra officera-
reg afrättande. Herr Challemel yrkade med
anledning härsf, att en undersökning måtte
enställas för utrönande af, huruvida den-
na beskyllning eger någon grund; ech
fordrade han framlöggandet af den hendling,
som herr Carayon åberopat. Försemlingens
ledamöter åtekildes unåer en yttor:t fig
sensation,
Daily News särskilda korrespondent i
Paris skrifver den 28 jan.: Den imperia-
listiska tidningen VOrdre, som uppsattes af
hr Clement Duvernois och, då denne upp-
hörde stt vara ders ledare, lofvade att alltid
hålla sinå spalter öppna för honom, meddelar i
dag en lång artikel, bärande hans signatur
och daterad London. Denna artikel uppta-
ger tidningens hela första sida. Den är af
föga intresse för andra än bonapartister.
Brofskrifvaren, som delar sin tid mellan
bestyren med sin spanska bank och sina
pligter met kejsarinnanX, talar om det in-
flytande, som Napoleon III:s död kan komma
att utöfva på imperialismens utsigter för
framtiden. Med en fras, som låter bra —
jen sådan som fransmän i allmänhet gerna
begagna — säger han att det kejserliga
partiet icke Sförsvegats genom nämda till-
ragelse, utan endast starkt modifieratst.
Emellertid yttrade han vidare, under fort-
sötttingen af sin utgjutelse, att Napoleon
III:s namn 1 sig sjelf ver Sett program och
en geranmti, stt hans anhängere lydde ho-
nom af vahå i saväl som af personlig hän-
gifvenhet; att ett ord af honom alltid var
nog till att utjomna skiljektigheter, som då
och då uppkommo bland hans vänner; och
att det skulle vara Sbarnsligt att söga att
en ung sjuttonårig prins förmår erbjuda sam-
ma garantier; — sålunda vederlägger han
sjelf sina förut gjorda påståenden och visar,
hvad för öfrigt hvar och en annan väl Ber,
stiotg ställning icke allenast förän-
att på N . S
drats, utan äfvedi väsentligen försvagats.
Han uttalar härefter den meningen, att en
fusion mellan orloanister Och legitimister
- Pe . ett
är omöjlig, och bevisar, åtminstone p
för honom sjelf tillfredsställande sätt, att
en republik icke kan i längden bestå uti
Frankrike; hvevefter hen naturligtvis kom-
mer (lll den slutsatsen, att Napoleon IV är
den ende möjlige monarken. Han uppehål-
ler sig länge vid den negativa förtjensten
hos den unge prinsen, att man icke har nå-
got personligt att anföra mot honom, att.
hans namn är likt en bok, å hvars blad
ännu intet skrifvits. Efter a.t ha utbredt
sig öfver detta ämne, vågar han framkasta
den satsen, att kejsardömets återupprättande
ingalunda beköfver medföra återupprättelse
af det bonapartistiska systemet. Må man
blott, menar han, låta nationen taga prin-
sen till sin 12gent, och styrelsen skall bli
mer eller mindre demokratisk, allteftersom
folket sjelft vill. Det var hr Clement Du-
vernoiw afsigt att genom kolossala affischer,
som skulle anslås öfverallt på husknutarne
i Paris, tillkännagifva att denna artikel var
att vänta i tidningen VOrdre, men regerin-
gen vägrade att lemna tillstånd till detta
affischerande. .
SRS OR SISCE ET NETA