honom, ty han hade ju sagt henre nyss att
allt detta var endast hans kärleks första offer-
gärd. Hon var för öfverlycklig, för att ens
tänka på möjligheten af någon sorts svek, ty
Emanuel hade ju visat henne en vördnad såsom
om hon vöre en dam af rang och börd.
Säkert skulle han snart tala om förlofning
och äktenskap, och således offentligen erkänna
den kärlek, som ännu var en hemlighet mel-
lan henne och honom. Ack, alla hennes djerfyva
drömmar om rikedom och lycka började ju
redan arta sig till gestalter ur verkligheten,
ehuru på annat sätt än Clara tänkt sig dem,
och utan den långa omvägen af mödor, be-
kymmer och omtanke, på hvilken hon endast
tagit de första stegen.
Emanuel hade redan några gånger förut un-
der skämt försökt att lära henne röka ciga-
rett af samma fina sort, som han sjelf be-
gagnade, men hon hade med vedervilja skjutit
denna oqvinliga njutning ifrån sig. Ånyo
frestade han henne, der de sutto på tu man
hand i soffan, medan under stojande munter-
het en af gästerna svingade om i en yrande
vals med kaptenskan Flanke, och en annan ut-
förde musiken.
I ett ögonblick som detta kunde ju den
lyckliga fickan ingenting neka, hon satte ci-
garetten mellan sina små svällande läppar,
och Emanuel påtände densamma, med armen
slingrad kring hennes lif.
Men midt under denna förtroliga tåte-å-tete,