-e TlUvU
och osedd af de dansande med sina muntra
åskådare, inträdde i salongen en främling, som
synbart lika litet var inbjuden som välkommen.
Han hade genom den obevakade tamburen
— från hvilken man i den angränsande köks-
kammaren såg betjenten Abdon svänga om
med en af pigorna till gamma musik, som in-
spirerade herrskapet derinns — inträdt i det
närmaste förmaket, och derifrån stigit fram
till salongens öppna dörrar.
Han stannade der, för att, ännu oupptäckt
af de bullrande gästerna, kasta en öfverblick
öfver det för honom till största delen okända
sällskapet.
Men förgäfves skulle man försöka beskrifva
det uttryck af öfverraskning, smärta, fasa och
vrede, som blixsiabbt vexlade i åskådarens an-
sigte. Han spejade med synbar oro efter
något föremål, som han ej kunde upptäcka,
och derefter borrade sig hans uttrycksfulla
blickar ånyo fast vid den ömt förtroliga grup-
pen i soffhörnet.
Var det åså — i denna ställning, med ci-
garetten blossande i den tjusande munnon och
lutad mot en lättsinnig ung mans skuldra —
medan, likt förklädda bacchanter en skara
ungherrar under stormande munterhet om-
svärmade en bedagad bacchantinna;-— var
det så som välgöraren Joachim Minning skulle
återfinna sin oskuldsfulla skyddling Clara
Fransoni?
Ett plötsligt anskri afbröt hans korta be-