Riksdags-Nyheter. Grundskattefrågan kom åter i lördags, helt oväntadt, till behand: ling i andra kammaren och föranledde yttran den af ganska märklig beskoffenhet, såsom ytterligare visande att ett visserligen helt na turligt, men icke desto mindre ganska gläd:jande och märkligt omslag i opivionen hos landtmannapartiets motståndare inträdt under denna riksdag. Några under sista mo: tionsdagen väckta motioner om grundskatter nas och indelningsverkets afskaffande, hvilka motioner i lördags remitterades till vederbörande utskott, gåfvo ätven denna gång anledning till frågans upptagande. Hr Treffenbesg erhöll först ordet. Han upprepade, hvad många före honom sökt betona, att ingen rättsgrund gifves för anspråket att grundskatterna böra afskaffas, och, liksom hans förr hörda meniogsvänner, uraktlät äfven han att visa, att någon verklig rättsgrund finnes för deras tillkomst och fortfarande bostånd. Men han ville ej bedöma denna fråga genom att forska i det förflutna, utan endast se på de nuvarande förhållandena, Ur denna synpunkt fann han att frågan nu måste lösas och att denna lösning måste ske i form af afskrifring och icke genom aflösning — ty denna senare form är namera en öfvervunnen ståndpunkt, yttrade talaren med den oförbehållsamhet, som han alltid ådagalägger. Han kunde ej kestämdt säga om en sådan åtgärd blir gagnelig eller skadlig för staten, men han trodde att landtbruksnäringen derigenom skulle hafva stor nytta, hvarför man i nationalekonomiskt intresse måste medverka till frågans lösning. Härtill komme den under nuvarande förhållanden särskildt beaktansvärda omständigheten, att politisk klokhet ovilkorligen fordrar, att frågan blir löst på ett tillfredsställande sätt, så att allt missnöje undanrödjes. Sker ej detta, blir frågan ett farligt agitationsmedel vid nästa riksdagsmannaval, då äfven större delen af första kammarens ledamöter skall omväljas. De medgifter talaren ville göra för grundskatterna sträckte sig likväl ej till indelningsverket, hvilket, ehuru till arten grundskatt, dock är en militärisk institution och bör endast i sammanhang med försvarsfrågan behandlas. I sammanhang med yttrandet om det politiskt kloka uti att nu göra eftergifter yttrade talaren äfven något om maktställningen inom andra kammaren, hvarvid en half suck äfven utgöts öfver den skedda representationsförändringen — hvilken del af det lifliga antörandet sedan besvarades at hr C. A. Larsson, som äfven upprepade de hufvudsakliga skälen för grundskatternas aflyftande. Hr P. Staaff instämde till alla delar med hr Treffenberg i afseende på nödvändigheten af försonlighet och tillmötesgående, men anmärkte rörande den mycket omordade rättsgrunden, att åtminstone innehafvarne af nybyggeshemman icke kunde åberopa någon sådan, ett påstående, som hr Hielm bemötte med den erinringen, att nybyggarne ega sina hemman med odlarens rätt och att deras jord utan någon rättsgrund blifvit pålagda gr skatter. Hr Abr. Rundbäck, som äfven sade sig vara böjd att biträda den försonlighetsanda, som nu börjat göra sig gällande, uppmanade dock till stor försigtighet, enär denna fråga vore af ytterst ömtålig beskaffenhet och dess brådstörtade lösning lätt kunde leda till orättvisor mot andra samhällsklasser. Den farhåga hr OCh. Dickson för några dagar sedan uttalade att han i grundskattefrågan möjligen omfattat en mening, som han kanske ensamt representerade i andra kammaren, och grefve Sparres förhoppning att så måtte vara förhållandet, hafva båda kommit på skam, ty representanten för de bohuslänska små städerna, kapten Werner Ericson, ställde sig i lördags modigtvid hr Dicksons sida, Han ville ej veta af några eftergifter, såsom alldeles oberättigade, utan förordade i stället sin motion om fullständig aflösning, hvarigenom staten icke skulle göra ett enda öres förlust och hvarigenomy enligt hans mening, jordinnehafvyarne skola beröfvas hvarje verkligt skäl till klagan. För öfrigt förnekade denne talare på det bestämdaste dels att afskrifoingen skulle bli till någon nytta för jordbruket, dels att, enär såväl grundskatterna som indelningsverket erhållit karakteren af realoaus och ingått i egendomens kapital: värdo, de nuvarande innehafvarne af oprivilegierad jord framställa befogade anspräk, liksom han också bestred att åsiglen om nödvändigheten af grundskatternas snara afskaffande yore allmän bland den stora massan af landets befolkning; det vore endast en agita tion, satt i seen af skattejordens innehafvare. Liksom denne talare sålunda icke kunde bi falla några eftergifter, var det ock för honom omöjligt erkänna, att nägontiog kunde yara politiskt klokt som ej hade en bestämd och oförtydbar rättsgrund, Hr von Schoultz sökta i ett längre, med uppmärksamhet åhördt och med många bravorop belönadt anförande äfven Ädagalägga att den stora frågan endast kunde få en hugnelig och för fosterlandet lycklig lösning genom försonlighet i handling såväl som i ord. Talaron befunne sig i den ofördelaktiga ställning till denna fråga, att han Icko genom egna studier kunnat sätta sig in i alla dithö Aa Mhkllandan ARK han hada Ann aeft Jon