Riksdags-Nyheter.
Grundskattefrågan
kom åter i lördags, helt oväntadt, till behand:
ling i andra kammaren och föranledde yttran
den af ganska märklig beskoffenhet, såsom
ytterligare visande att ett visserligen helt na
turligt, men icke desto mindre ganska gläd:-
jande och märkligt omslag i opivionen hos
landtmannapartiets motståndare inträdt under
denna riksdag. Några under sista mo:
tionsdagen väckta motioner om grundskatter
nas och indelningsverkets afskaffande, hvilka
motioner i lördags remitterades till vederbö-
rande utskott, gåfvo ätven denna gång anled-
ning till frågans upptagande.
Hr Treffenbesg erhöll först ordet. Han
upprepade, hvad många före honom sökt be-
tona, att ingen rättsgrund gifves för anspråket
att grundskatterna böra afskaffas, och, liksom
hans förr hörda meniogsvänner, uraktlät äf-
ven han att visa, att någon verklig rättsgrund
finnes för deras tillkomst och fortfarande bo-
stånd. Men han ville ej bedöma denna fråga
genom att forska i det förflutna, utan endast
se på de nuvarande förhållandena, Ur denna
synpunkt fann han att frågan nu måste lösas
och att denna lösning måste ske i form af
afskrifring och icke genom aflösning — ty
denna senare form är namera en öfvervunnen
ståndpunkt, yttrade talaren med den oförbe-
hållsamhet, som han alltid ådagalägger. Han
kunde ej kestämdt säga om en sådan åtgärd
blir gagnelig eller skadlig för staten, men han
trodde att landtbruksnäringen derigenom skulle
hafva stor nytta, hvarför man i nationaleko-
nomiskt intresse måste medverka till frågans
lösning. Härtill komme den under nuvarande
förhållanden särskildt beaktansvärda omstän-
digheten, att politisk klokhet ovilkorligen for-
drar, att frågan blir löst på ett tillfredsstäl-
lande sätt, så att allt missnöje undanrödjes.
Sker ej detta, blir frågan ett farligt agitations-
medel vid nästa riksdagsmannaval, då äfven
större delen af första kammarens ledamöter
skall omväljas. De medgifter talaren ville
göra för grundskatterna sträckte sig likväl ej
till indelningsverket, hvilket, ehuru till arten
grundskatt, dock är en militärisk institution
och bör endast i sammanhang med försvars-
frågan behandlas. I sammanhang med yttran-
det om det politiskt kloka uti att nu göra
eftergifter yttrade talaren äfven något om
maktställningen inom andra kammaren, hvarvid
en half suck äfven utgöts öfver den skedda
representationsförändringen — hvilken del af
det lifliga antörandet sedan besvarades at hr
C. A. Larsson, som äfven upprepade de huf-
vudsakliga skälen för grundskatternas aflyf-
tande.
Hr P. Staaff instämde till alla delar med
hr Treffenberg i afseende på nödvändigheten
af försonlighet och tillmötesgående, men an-
märkte rörande den mycket omordade rätts-
grunden, att åtminstone innehafvarne af ny-
byggeshemman icke kunde åberopa någon
sådan, ett påstående, som hr Hielm bemötte
med den erinringen, att nybyggarne ega sina
hemman med odlarens rätt och att deras jord
utan någon rättsgrund blifvit pålagda gr
skatter.
Hr Abr. Rundbäck, som äfven sade sig
vara böjd att biträda den försonlighetsanda,
som nu börjat göra sig gällande, uppmanade
dock till stor försigtighet, enär denna fråga
vore af ytterst ömtålig beskaffenhet och dess
brådstörtade lösning lätt kunde leda till orätt-
visor mot andra samhällsklasser.
Den farhåga hr OCh. Dickson för några dagar
sedan uttalade att han i grundskattefrågan
möjligen omfattat en mening, som han kanske
ensamt representerade i andra kammaren, och
grefve Sparres förhoppning att så måtte vara
förhållandet, hafva båda kommit på skam,
ty representanten för de bohuslänska små
städerna, kapten Werner Ericson, ställde
sig i lördags modigt- vid hr Dicksons
sida, Han ville ej veta af några efter-
gifter, såsom alldeles oberättigade, utan för-
ordade i stället sin motion om fullständig
aflösning, hvarigenom staten icke skulle göra
ett enda öres förlust och hvarigenomy enligt
hans mening, jordinnehafvyarne skola beröfvas
hvarje verkligt skäl till klagan. För öfrigt
förnekade denne talare på det bestämdaste dels
att afskrifoingen skulle bli till någon nytta
för jordbruket, dels att, enär såväl grundskat-
terna som indelningsverket erhållit karakteren
af realoaus och ingått i egendomens kapital:
värdo, de nuvarande innehafvarne af oprivile-
gierad jord framställa befogade anspräk, lik-
som han också bestred att åsiglen om nöd-
vändigheten af grundskatternas snara afskaf-
fande yore allmän bland den stora massan af
landets befolkning; det vore endast en agita
tion, satt i seen af skattejordens innehafvare.
Liksom denne talare sålunda icke kunde bi
falla några eftergifter, var det ock för honom
omöjligt erkänna, att nägontiog kunde yara
politiskt klokt som ej hade en bestämd och
oförtydbar rättsgrund,
Hr von Schoultz sökta i ett längre, med
uppmärksamhet åhördt och med många bra-
vorop belönadt anförande äfven Ädagalägga
att den stora frågan endast kunde få en
hugnelig och för fosterlandet lycklig lösning
genom försonlighet i handling såväl som i
ord. Talaron befunne sig i den ofördelaktiga
ställning till denna fråga, att han Icko genom
egna studier kunnat sätta sig in i alla dithö
Aa Mhkllandan ARK han hada Ann aeft Jon