UTLLISCSIN YILOLUE. I Preussens deputerade kammare afgaf inrjikesministern i fredags, med anledning af en förfrågan angående landtbefolkningens tilltagande utvandring, ett meddelande, som mottogs med mycket bifell. Han yttrade att inskränkandet af denna rörelse vore möjligt blott genom införandet af sådana lsgar och åtgärder, som gjorde för befolkningen deras hem så angenäma, att de ej mer tänkte på utvandring. Som sådana förfoganden betecknade ministern utvecklingen af vägbyggnader och jernbanor, förbättringen af bostadsförhållandena, lättnaden i vilkoren för nybyggen, befordrandet af sparkasse-inrättningar ellerifå ord sagdt höjandet af hemmets trefnad i allmänhet, för hvilken uppgifts lösning han utbad sig kammarens kraftiga understöd. Vid. deputerade kammarens sammanträde i lördags infann sig furst Bismarck för första gången efter en lång tids frånvaro. Vid sitt inträde i salen möttes han af lifliga helsningsrop. På dagordningen stod just då utrikesdepartementets budget för år 1873. Deputeraden Lasker inledda debatten med den anmärkningen, att någon preussisk utrikesminister numera knappast kunde anses existera eller att densamma i sin dvärglika skepnad icke vidare harmonierade med den stora kraft, som stode i spetsen derför. I fråga om utrikesbudgetens detaljer skulle hvilken kunglig kommissarie som helst kunna lemna behöfliga upplysningar; emellertid fann tal. glädjande att fursten sjelf tillstädeskommit, ty nu kunde kammaren få veta om han fortfarande betraktade sig såsom medansvarig för hela den nuvarånde ministårens hållning eller om han uteslutande uppfattade sin ställning såsom preussisk fack-minister. I sitt svar härpå yttrade furst Bismarck bland annat: Hos oss råder det egendomliga förhållande att statsministeriets president icke har något större inflytande än hvar och en af hans kolleger, så vida han ej sjelf kan tillkämpa sig ett sådant. Uppgiften är svår och medlen knappa; de bestå endast i böner, föreställningar, öfvertalning 0. 8. V. De motiver, som förarledt de senaste förändringarne i ministören, äro enklare, mycket enklare än allmänheten och pressen antagit. Min verkningskrets var större än någon minister väl hittills haft. Dessutom ha mina arbetskrafter försvagats, och i utrikesdepartementet har jag förlorat en utmärkt kapacitet, som jag gerna här nämner med erkännande, herr Abeken. I alla större stater tager utrikesministorns embete en mans hela arbetsförmåga i anspråk. Dertill har jag fortfarande de göromål och omsorger, som åligga rikskansleren, hvarvid jag J);kväl äfven understödjes af ypperliga krafter. Ställningen såsom rikskansler är ock så till vida gynnsammare, som jag i värsta fall har ett veto. Helt annorlunda förhåller det sig med den preussiska konseljpresidentbefattningen ; om ett passivt motstånd nom ministören gör sig gällande mot presidenten, måste denne snert erkänna, att han spiller sina krafter utan resultat. (Hör! hör!) Alltså — när det blef för mig nödvändigt att inskränka min verksamhet, så ville jag i första rummet lemna min ställning såsom preussisk ministerpresident. Härigenom blef jag utaf med hälften af mina göromål, men gjorde dervid en jemförelsevis ringa förlust af inflytande. Och från detta inflytande kan och vill jag icke afstå, sä länge jag har den äran att vara rikekansler och att således bekläda hans maj:t kejsarens högsta förtroendeembete, — — På den föregående talarens spörjsmål svarar jeg: Mitt qvarstannande inom kabinettet bevisar, att jag är fullkomligt beredd att bära ansvaret för dess handlingar och att understödja det med mina bästa krafter; skilnaden är blott den, att jag har litet mindre fruktlöst arbete än förr. Ni kunna vara till fallo förvissade om, att ifall det sista ministerombytet betydt en brytning med den politik, jag hittills följt, så skulle jag icke ha förnekat tio års antecedentier blott för att få fortfara att vara utrikesminister4. (Bifallsyttringar.) Utrikesdopartementets budget blef under sammanträdet antagen utan att några ändringar gjordes i hvad regeringen föreslagit. Herr Thiers lärer nödgas anlägga sorg efter Napoleon III. Exkejsaren var nämligen riddare af Gyllene Skinnets orden, och som denna ordens stadgar bjuda, att efter hvarja afliden medlem sorg ovilkorligen skall anläggas af de öfverlefvande, så kan icke heller hr Thiers, såvida han vill fortfara ati vara riddare af Gyllene Skinnet, undandraga sig denna föreskrift. Den Gramontska affären sysselsätter fortfarande den franska och tyska pressen, JEnligt ett rykte, som återgifves af tidningen Le Frangais, skall franske utrikesministern Remusat ha skrifvit ett bref till Gramont om att återfå de statsdokument, hvilka han I Af ha 2 hb far hyugenå linan