UTLLISCSIN YILOLUE.
I Preussens deputerade kammare afgaf in-
rjikesministern i fredags, med anledning af
en förfrågan angående landtbefolkningens
tilltagande utvandring, ett meddelande, som
mottogs med mycket bifell. Han yttrade
att inskränkandet af denna rörelse vore
möjligt blott genom införandet af sådana
lsgar och åtgärder, som gjorde för befolk-
ningen deras hem så angenäma, att de ej
mer tänkte på utvandring. Som sådana
förfoganden betecknade ministern utvecklin-
gen af vägbyggnader och jernbanor, förbätt-
ringen af bostadsförhållandena, lättnaden i
vilkoren för nybyggen, befordrandet af spar-
kasse-inrättningar ellerifå ord sagdt höjan-
det af hemmets trefnad i allmänhet, för
hvilken uppgifts lösning han utbad sig kam-
marens kraftiga understöd.
Vid. deputerade kammarens sammanträde
i lördags infann sig furst Bismarck för
första gången efter en lång tids frånvaro.
Vid sitt inträde i salen möttes han af lifliga
helsningsrop. På dagordningen stod just då
utrikesdepartementets budget för år 1873.
Deputeraden Lasker inledda debatten med
den anmärkningen, att någon preussisk ut-
rikesminister numera knappast kunde anses
existera eller att densamma i sin dvärglika
skepnad icke vidare harmonierade med den
stora kraft, som stode i spetsen derför. I
fråga om utrikesbudgetens detaljer skulle
hvilken kunglig kommissarie som helst kunna
lemna behöfliga upplysningar; emellertid
fann tal. glädjande att fursten sjelf tillstä-
deskommit, ty nu kunde kammaren få veta
om han fortfarande betraktade sig såsom
medansvarig för hela den nuvarånde mini-
stårens hållning eller om han uteslutande
uppfattade sin ställning såsom preussisk
fack-minister. I sitt svar härpå yttrade
furst Bismarck bland annat:
Hos oss råder det egendomliga förhål-
lande att statsministeriets president icke
har något större inflytande än hvar och en
af hans kolleger, så vida han ej sjelf kan
tillkämpa sig ett sådant. Uppgiften är svår
och medlen knappa; de bestå endast i bö-
ner, föreställningar, öfvertalning 0. 8. V.
De motiver, som förarledt de senaste för-
ändringarne i ministören, äro enklare, myc-
ket enklare än allmänheten och pressen an-
tagit. Min verkningskrets var större än nå-
gon minister väl hittills haft. Dessutom
ha mina arbetskrafter försvagats, och i ut-
rikesdepartementet har jag förlorat en ut-
märkt kapacitet, som jag gerna här nämner
med erkännande, herr Abeken. I alla större
stater tager utrikesministorns embete en
mans hela arbetsförmåga i anspråk. Der-
till har jag fortfarande de göromål och om-
sorger, som åligga rikskansleren, hvarvid jag
J);kväl äfven understödjes af ypperliga kraf-
ter. Ställningen såsom rikskansler är ock
så till vida gynnsammare, som jag i värsta
fall har ett veto. Helt annorlunda förhål-
ler det sig med den preussiska konseljpre-
sidentbefattningen ; om ett passivt motstånd
nom ministören gör sig gällande mot pre-
sidenten, måste denne snert erkänna, att
han spiller sina krafter utan resultat. (Hör!
hör!) Alltså — när det blef för mig nöd-
vändigt att inskränka min verksamhet, så
ville jag i första rummet lemna min ställ-
ning såsom preussisk ministerpresident. Här-
igenom blef jag utaf med hälften af mina
göromål, men gjorde dervid en jemförelse-
vis ringa förlust af inflytande. Och från
detta inflytande kan och vill jag icke afstå,
sä länge jag har den äran att vara rike-
kansler och att således bekläda hans maj:t
kejsarens högsta förtroendeembete, — — På
den föregående talarens spörjsmål svarar
jeg: Mitt qvarstannande inom kabinettet be-
visar, att jag är fullkomligt beredd att bära
ansvaret för dess handlingar och att under-
stödja det med mina bästa krafter; skilna-
den är blott den, att jag har litet mindre
fruktlöst arbete än förr. Ni kunna vara
till fallo förvissade om, att ifall det sista
ministerombytet betydt en brytning med
den politik, jag hittills följt, så skulle jag
icke ha förnekat tio års antecedentier blott
för att få fortfara att vara utrikesmini-
ster4. (Bifallsyttringar.)
Utrikesdopartementets budget blef under
sammanträdet antagen utan att några än-
dringar gjordes i hvad regeringen föreslagit.
Herr Thiers lärer nödgas anlägga sorg ef-
ter Napoleon III. Exkejsaren var nämligen
riddare af Gyllene Skinnets orden, och som
denna ordens stadgar bjuda, att efter hvarja
afliden medlem sorg ovilkorligen skall an-
läggas af de öfverlefvande, så kan icke hel-
ler hr Thiers, såvida han vill fortfara ati
vara riddare af Gyllene Skinnet, undandraga
sig denna föreskrift.
Den Gramontska affären sysselsätter fort-
farande den franska och tyska pressen, JEn-
ligt ett rykte, som återgifves af tidningen
Le Frangais, skall franske utrikesministern
Remusat ha skrifvit ett bref till Gramont
om att återfå de statsdokument, hvilka han
I Af ha 2 hb far hyugenå linan