tiga rättsfrågor inom högsta domstolsinstanser äro så vacklande, att det i viss mening kan sä gas, att i dessa frågor saknas lag i vårt land ty en lag, som i samma domstolsinstans icke tolkas lika i de rättsfall, der den skall tilläm pas, är icke bättre, snarare sämre, än ingen lag Hvilka betänkliga följder ett slikt tillstånd skal medföra är ej svårt att inse. Först och fräims ökas rättegångarnes antal. Ingen vill gifva sir sak förlorad, när han kan hysa den förhoppning att någon ny rättsåsigt kan uppstå och göra sif gällande inom lagskipningen, om icke förr åt minstone 1 högsta instansen. Processandet an tager skepnaden af ett lotterispel, hvari mar hoppas mer af lyckans gudinna än af rättvisans Vidare kan ingen, icke ens den mest lagtarne veta hvad gom till slut blifver rätt i en tviste fråga, veta, om han skall börja, veta, när har skall sluta en rättegång. Sålunda börjas ritte gångar på vinst och förlust och fullföljas på lik: god grund instanserna igenom. Emot dennaan märkning kan visserligen invändas, att en dom stol, lika väl som en enskild lagfaren man, kar under tidens lopp komma till en annan åsigt on en rätts-fråga, kan finna sig af många anlednin gar tvungen att ogilla en praxis, som icke bättre grundad i lag, än en annan, och som vi sat sig i tillämpningen medföra skadliga följder Detta medgifves; men då bör lagstiftningen träd: emellan och påbjuda ny lag eller ock den in trädda förändringen i gamla lagens tolkning pi annat sätt allmänligen kungöras. Till det min sta borde kunna väntas, att när en sådan ny åsigt arbetat sig fram, hon derefter skulle följd riktigt tillämpas och utan afbrott vidhållas; mer så länge sakernas utgång beror på omröstning ej sällan på en röst i en domstolsdivision och följaktligen på dennas sammansättning för till fället, är rättssäkerheten icke ens i detta afse ende betryggad, och det kan då med skäl ifrå gasiättas, om icke olägenheterna af den gamle praxis varit att föredraga framför dem, som för ändringen framkallat.