tiga rättsfrågor inom högsta domstolsinstanser
äro så vacklande, att det i viss mening kan sä
gas, att i dessa frågor saknas lag i vårt land
ty en lag, som i samma domstolsinstans icke
tolkas lika i de rättsfall, der den skall tilläm
pas, är icke bättre, snarare sämre, än ingen lag
Hvilka betänkliga följder ett slikt tillstånd skal
medföra är ej svårt att inse. Först och fräims
ökas rättegångarnes antal. Ingen vill gifva sir
sak förlorad, när han kan hysa den förhoppning
att någon ny rättsåsigt kan uppstå och göra sif
gällande inom lagskipningen, om icke förr åt
minstone 1 högsta instansen. Processandet an
tager skepnaden af ett lotterispel, hvari mar
hoppas mer af lyckans gudinna än af rättvisans
Vidare kan ingen, icke ens den mest lagtarne
veta hvad gom till slut blifver rätt i en tviste
fråga, veta, om han skall börja, veta, när har
skall sluta en rättegång. Sålunda börjas ritte
gångar på vinst och förlust och fullföljas på lik:
god grund instanserna igenom. Emot dennaan
märkning kan visserligen invändas, att en dom
stol, lika väl som en enskild lagfaren man, kar
under tidens lopp komma till en annan åsigt on
en rätts-fråga, kan finna sig af många anlednin
gar tvungen att ogilla en praxis, som icke
bättre grundad i lag, än en annan, och som vi
sat sig i tillämpningen medföra skadliga följder
Detta medgifves; men då bör lagstiftningen träd:
emellan och påbjuda ny lag eller ock den in
trädda förändringen i gamla lagens tolkning pi
annat sätt allmänligen kungöras. Till det min
sta borde kunna väntas, att när en sådan ny
åsigt arbetat sig fram, hon derefter skulle följd
riktigt tillämpas och utan afbrott vidhållas; mer
så länge sakernas utgång beror på omröstning
ej sällan på en röst i en domstolsdivision och
följaktligen på dennas sammansättning för till
fället, är rättssäkerheten icke ens i detta afse
ende betryggad, och det kan då med skäl ifrå
gasiättas, om icke olägenheterna af den gamle
praxis varit att föredraga framför dem, som för
ändringen framkallat.