tigade, sutto hennes far och Patrik Männing
inbegripna i ett spännande samtal rörande
grefvens invecklade affärer.
Som jag haft äran att säga min ärade herr
bror, fortsatte köpmannen, är detta sätt att
se den stora frågan alldeles för sangviniskt.
Det skulle kunna sätta hela brors förmögenhet
på spel. Efter den öfverblick öfver ställnin-
gen, som min bror behagat exponera för mig,
tillstyrker jag på det ifrigaste ett igenläggande
af de gamla utlefvade grufvorna och ett upp-
tagande. af de nya. BSkogarne äro redan all-
deles för hårdt anlitade, och man bör rädda
allt hvad ännu räddas kan. Förvaltarnes be-
drögerier vittna om en alltför god och med-
görlig hugbonde, och att de skälmarne nu ha
köpt sig stora landtegendomar, sedan de blifvit
afskedade, är ju endast ett ytterligare bevis
på deras skamlöshet. Om jag bara kunde
undvara min Emanuel några månader, så vore
han just rätte mannen att ta itu med det hela?
och reda den intrasslade härfvan. Han har
etuderat bergshandteriogen ännu grundligare
än köpmansyrket, ehuru han nu företrädesvis
sysselsätter sig med det senare, och trots
han förefaller snarare som en glad sällskaps-
menniska än en arbetsmyra, har han en be-
undransvärd erergi och uthållighet, när det
gäller att sätta sig in i em sak, som intres-
serar honom. Men frågan är nu endast: huru
väcka detta intresse? Vinningslystnad kan
inte gerna sporra honom, då han redan be-