centern, hvars ståndpunkt säkert delas af ett . stort antal i medkammaren, i sitt pro gram visat afsigt: att tillmöteskomma andra kammarens majoritet. Finansministern hr Wern anmärkte att statsutskottet väl kunde anses ega lika befogenhet som han att ändra budgetens uppställning. För öfrigt ville han ej vidkännas något vankelmod i afseende på användning af öfverskottet ; han hade helt enkelt varit skyldig att framställa de behof, som förefinnas och hvilka icke kunna göras beroende af den svår lösta och omfattande omregleringen af hela embetsverk, Mot beskyllningen att ej vilja några skattenedsättningar stod han lugn, då han kunde hänvisa till hvad han förra året i detta afseende föreslagit och till det förslag i samma riktning, som nu blifvit gjordt. Visserligen -hafva vi i ekonomiskt afseende goda tider, men han hade dock ej föreställt sig att vi stigit så högt i välmåga, att man kunde betrakta en fjerdedels millions skattenedsättning (kronobrefbäringens borttagande) såsom någonting, vid hvilket man ej ens behöfde fästa det ringaste afseenda. Hr Jöns Pehrsson ansåg att-man ännu hade alltför lösa skäl för att hängifva sig åt varma tacksamhetsbetygelser; dertill är tids nog då man har något verkligt att tacka för. Hvad talaren beträffade, så hade han verkligen väntat att i statsverkspropositionen denna gång få se några allvarligt. menade försök till sparsamhet, men hans förhoppning hade blifvit besviken, Han lofvade att i sinom tid fästa en närmare uppmärksamhet. vid hvad han trodde förtjena en sådan, och särskildt skulle han så ha något att anföra rörande första hufvudtiteln. Hr Gumcelius uttalade en önskan att den öfverflyttning från riksgäldskontoret till statskontoret af vissa ärendens behandling, som nu föreslagits, måtto få en ännu större utsträckning till åstadkommande af mera enkelhet och reda. I sammanhang härmed lade talaren statsutskottet på hjertat att öfverväga huruvida icke, i följd -af minskade göromål inom riksgäldskontoret, de till detta verk förut utgående flitpenningarne — ett gammalt tvistefrö och agitationsämne inom riksdagen — nu kunde försvinna. Hr Gumzlius bringade ock jernvägsfrågan på tal. Han beklagade beslutet om norra stambanans riktning och spårbredd, men medgaf att dess bredspårighet kuhde ha en ursäkt i Gefle — Dala-banan, det olyckliga upphofvet till vår norra statsbana. Förr hade det hetat att norr om Geflebanan skulle någon bredspårig jernväg ej ifrågakomma. Nu föreslår dock regeringen en bredspårig bara, Detta skulle talaren och som han trodde flera med honom komma att motsätta sig. Han erkände att Norrland borde ha jernväg, men man måste tillse att banans anläggning ej blir så dyr, att den icke bär sig. Bättre vore för: Norrland att för samma summa få några mil längre smalspårig jernväg än. en bredspårig men kortare, Ett annat skäl att bygga norra bånan smalspårig vore äfven det, att eljest skulle de många enskilda bolag, hvilka utan tvifvel önska lägga bibanor till stambanan, förorsakas en ökad utgift genom att tvingas göra dessa bibanor bredspåriga till undvikande at en dyr och tidsökande omlastning. Mot den föreslagna utgångspunkten för denna bana, Storvik på Gefle—Falubanan, gjorde talaren äfven anmärkning. Han trodde icke att Norrlands anspråk tillfredsställdes med en kustbana; derföre ville han att norra stambanan skall utgå från .Falun eller närheten deraf och fortsätta fl Fydligngte punkten af Storsjön i Jemtands K Statsrådet Bergström upptog dessa anmärkningar till besvarande. Det förnämsta skäl, som: bestämt honom att. föreslå banan bredspårig med lätt ötverbyggnad, vore det, att den öfvervägånde mängden af det gods, som kommer att forslas på denna väg från andra jernvägar, malm och kol, icke tål vid någon omlastning. Skilnaden i priset mellan det förslagna byggnadssättet och smalspårig jernväg är ieke heller särdeles .stor.. De, som förr varmt förtäktat-det smalspåriga byggnadssättet, hade förlorat många af sina anhängare, och särskildt hade i Norge inträffat ett märkligt omslag i allmänna uppfattningen af denna fråga, i det smalspårigheten förlorar allt fler och fler förespråkare. Hvad riktningen: beträffade, så ansåg hr statsrådet att den. föreslagna vore den enda möjliga. Jn bana längre inåt landet Skulle endast beröra obebodda trakter och komma att gå igenom landets ofruktbaraste provins, Härjeådalen, Man måsto i Norrland sätta jernvägen i förbindelse med elfyarnes flottleder. Hr Gumoeliilförslag skulle dessutom tillintetgöra den stora tanken, att sätta Bottenkafvet i förbindelse med Vesterhafvet, något om hvars stora betydelse för Norrland aldrig tvist uppstått, Hr Staaff instämde fullständigt med statsrådet Bergström och anmärkte att alla norrlännifigår äro cäiga om banans riktning mellan Storvik och Hybo. Statsverkspropositionen blef efter föregående yttranden och åtföljd af dessa remitterad till statsutskottet. Konungaparets kröning, Vid lördagens sammanträde väcktes i kam? rarne af vice talmännen förslag rörande. konungaparets kröning. De ordalag, hvari detta förslag i hvardera kammaren framstälides, voro