AA aA0NSOCHUGC LIUL 1 TVI OVE fGDUISIvIMTe Hr ecklesiastikministern bemötte åtskilliga af grefve Hamiltons anmärkningar. Ett exceptionelt förhållande vore för närvarande rådande vid universiteten, beroende derpå att en ovanligt stor mängd af universitetens professorer nu hunvit till hög ålder. Detta vore skälet för k. m:ts bestämning af emeritilöner. Då nu universiteten begärt att sjelfva få aflöna tvenne emeriti, blir antalet af de föreslagna emeritilönerna tillsammans fyra. En annan anmärkning hade gällt bela undervisningsväsendet. I olikhet med grefve Hamilton, trodde tal., att man i allmänhet inom landet hyste de största förhoppningar om folkskoleundervisningens framåtskridande. FElementarläroverken hade deremot varit föremål för ganska befogade klagomål. Riksdagen hade för den skull anhållit om nedsättande af en komitå för elementarundervisningens ordnande. Denna komitås arbete måste man, äfven om man i likhet med tal. icke kunde gilla grundåsigterna, dock gifva sitt fulla erkännande, Komitens förslag vore ett arbete, som genom sin rikhaltighet kunde anses så att säga som ett handlexikon i undervisningsfrågans historia och alla detaljer, hvilket med fördel kunde användas af alla för saken intresserade. K. m:ts framställning till riksdagen i ämnet skulle, så fort tryckningen hunnit försiggå, fremläggas för densamma. Hr justitiestatsministern replikerade i skarp ton hr Wallenbergs yttrande om högsta domstolen, hvilket gaf hr Wallenberg anledning att ånyo begära ordet och förklara, att han med sin anmärkning aldrig åsyftat ett angrepp mot de aktade och aktningsvärda personligheter, som sitta i högsta domstolen. Sedan hrr Bergstedt och frih. af Ugglas gjort ett par mindre väsentliga anmärkningar och hr von Kock förklarat sitt välbehag med propositionen i allmänhet, skedde remissen; hvarefter kammaren åt-k des. I andra kammaren isleddes öfverläggningen af grofvo 4, Posse, som framhöll olämpligheten af den hittills begagnade uppställningen af staten3 inkomster och utgifter, då derigenom t. ex. i år, när vi faktiskt hafva ett betydande öfverskott, en större statsbrist synes hafva uppstått. Följden af att man fastbållit det gammalmodiga formuläret har-ej heller uteblifvit, ty genom den europeiska pressen går för närvaran1le underrättelsen, att Sverige har en större stlatsbrist att betäcka. Vår ställning är för närvarande mycket tillfredsställande. Under sådana lyckliga törhållanden är det dock vanligen svårare för en finansminister att uppgöra sin finansplan, än om inkomsterna befinnas otillräckliga. Denna svårighet, som består i att ändamålsenligast kunna använda öfverskottet, hade den ärade finansministern ej lyckats besegra. Under liknande omständigheter i andra länder äro finanscheferna alltid angelägna om att, i mån tillgångarne det medgifva, söka åstadkomma skattelindringar. Vår finaniminister hade ej gjort detta. Han hade stått vid vägskilnaden, men ej velat inslå på den naturliga vägen, Dot förnämsta skälet för hans wraktlåtenheti detta fall hade han uppgifvit vara, att de ökade lefnadskostnaderna. framkallat anspråk hos en mängd tjenstemän på ökade löner. Dot borde dock nu vara klart för regeringen, liksom för embetsoch tjenstemännen sjelfva, att någon förbättring i deras ställning genom omedelbar Jönetillökning icke kan komma till stånd, Den kan först ske i förening med en omorganisation af vissa embetsverk. Så länge regeringen ej visar benägenhet för allvarsamma åtgärder i denna riktning, har representationen ingen annan utväg än att neka anslag till löneför-; höjningar, ty derigenom skall reformen slutligen otvifvelaktigt framkallas, — Den. nuvarande lyckliga ställningen borde ha manat regeringen att taga ett första steg till ett tidsenligare ordnande af vårt ekatteväsende: Hon kan ej nu längre;ha något skäl för. vid: håilandet af den gamla, på misstroende till representationen stödda, mäximen; man måste söka behålla hvad man har; ty riksdagon har visat sig aldrig vilja neka, när dat gällar tillgodoseendet af landets verkliga bebof, Hj heller kan det förnekas att on jemnare fördelning af skattebördan är nödvändig. Då emellertid den nuvarande regeringen ej synes vilja tillmötesgå anspråken på 1iucning af grunds skattefrågan, hade hon kunnat berod3 nedstöttning af de indirekta skatterna, t. ox. tullen å kaffe och socker, Men äfven detta hade Peklagligtvis uraktlåtits. I afseende på grundskatterna lemnar statsverkspropositionen dock ea trösterik hållpunkt, Med underrättelsen om att. förslag till ny härordning är under utarbetning har nämligen krigsministern upplyst att han, i följd af riksdagens uttalanden ansett sig böra något frångå de grunder, på hvilka föregående härordningsförslag varit byggda. Då emelleridkrigsministern i. donna del begagnat något sväfvande uttryck, anhöll tataren art kammaren måtto få bestämd upp: lysning om hyru den hör uppfatta den ändring, som nu bebådats. q : Krigsministern hr Weidenhjelm, som var kammaren närvarande, hade ej haft någon afsigt att tala i tvätydiga eller dunkla ordalag, hvarför han ej heller drog i betänkande att genast efterkomma den föregående talarens uppmaning. I fortsättningen af sitt anförande till stadsrådsprotokollet hade-han tydligt angitvit de punkter, i hvilka hans förslag kommer att afvika från de föregående; och han kunde ru endast meddela, att hans grunder icke mora iIndalningsverkats upphäfvande och