AA aA0NSOCHUGC LIUL 1 TVI OVE fGDUISIvIMTe
Hr ecklesiastikministern bemötte åtskilliga af
grefve Hamiltons anmärkningar. Ett exceptionelt
förhållande vore för närvarande rådande vid
universiteten, beroende derpå att en ovanligt
stor mängd af universitetens professorer nu
hunvit till hög ålder. Detta vore skälet för
k. m:ts bestämning af emeritilöner. Då nu
universiteten begärt att sjelfva få aflöna tvenne
emeriti, blir antalet af de föreslagna emeriti-
lönerna tillsammans fyra. En annan anmärk-
ning hade gällt bela undervisningsväsendet.
I olikhet med grefve Hamilton, trodde tal.,
att man i allmänhet inom landet hyste de
största förhoppningar om folkskoleundervis-
ningens framåtskridande. FElementarlärover-
ken hade deremot varit föremål för ganska
befogade klagomål. Riksdagen hade för den
skull anhållit om nedsättande af en komitå
för elementarundervisningens ordnande. Denna
komitås arbete måste man, äfven om man i
likhet med tal. icke kunde gilla grundåsigterna,
dock gifva sitt fulla erkännande, Komitens
förslag vore ett arbete, som genom sin rik-
haltighet kunde anses så att säga som ett
handlexikon i undervisningsfrågans historia och
alla detaljer, hvilket med fördel kunde an-
vändas af alla för saken intresserade. K. m:ts
framställning till riksdagen i ämnet skulle, så
fort tryckningen hunnit försiggå, fremläggas
för densamma.
Hr justitiestatsministern replikerade i skarp
ton hr Wallenbergs yttrande om högsta dom-
stolen, hvilket gaf hr Wallenberg anledning
att ånyo begära ordet och förklara, att han
med sin anmärkning aldrig åsyftat ett angrepp
mot de aktade och aktningsvärda personlig-
heter, som sitta i högsta domstolen.
Sedan hrr Bergstedt och frih. af Ugglas
gjort ett par mindre väsentliga anmärkningar
och hr von Kock förklarat sitt välbehag med
propositionen i allmänhet, skedde remissen;
hvarefter kammaren åt-k des.
I andra kammaren isleddes öfverläggningen
af grofvo 4, Posse, som framhöll olämplig-
heten af den hittills begagnade uppställningen
af staten3 inkomster och utgifter, då derige-
nom t. ex. i år, när vi faktiskt hafva ett be-
tydande öfverskott, en större statsbrist synes
hafva uppstått. Följden af att man fastbållit
det gammalmodiga formuläret har-ej heller
uteblifvit, ty genom den europeiska pressen
går för närvaran1le underrättelsen, att Sverige
har en större stlatsbrist att betäcka. Vår ställ-
ning är för närvarande mycket tillfredsstäl-
lande. Under sådana lyckliga törhållanden
är det dock vanligen svårare för en finans-
minister att uppgöra sin finansplan, än om
inkomsterna befinnas otillräckliga. Denna svå-
righet, som består i att ändamålsenligast kunna
använda öfverskottet, hade den ärade finans-
ministern ej lyckats besegra. Under liknande
omständigheter i andra länder äro finans-
cheferna alltid angelägna om att, i mån till-
gångarne det medgifva, söka åstadkomma skat-
telindringar. Vår finaniminister hade ej gjort
detta. Han hade stått vid vägskilnaden, men
ej velat inslå på den naturliga vägen, Dot
förnämsta skälet för hans wraktlåtenheti detta
fall hade han uppgifvit vara, att de ökade lef-
nadskostnaderna. framkallat anspråk hos en
mängd tjenstemän på ökade löner. Dot borde
dock nu vara klart för regeringen, liksom för
embets- och tjenstemännen sjelfva, att någon
förbättring i deras ställning genom omedelbar
Jönetillökning icke kan komma till stånd, Den
kan först ske i förening med en omorganisa-
tion af vissa embetsverk. Så länge regeringen
ej visar benägenhet för allvarsamma åtgärder
i denna riktning, har representationen ingen
annan utväg än att neka anslag till löneför-;
höjningar, ty derigenom skall reformen slut-
ligen otvifvelaktigt framkallas, — Den. nuva-
rande lyckliga ställningen borde ha manat
regeringen att taga ett första steg till ett
tidsenligare ordnande af vårt ekatteväsende:
Hon kan ej nu längre;ha något skäl för. vid:
håilandet af den gamla, på misstroende till
representationen stödda, mäximen; man måste
söka behålla hvad man har; ty riksdagon har
visat sig aldrig vilja neka, när dat gällar till-
godoseendet af landets verkliga - bebof, Hj
heller kan det förnekas att on jemnare fördel-
ning af skattebördan är nödvändig. Då emel-
lertid den nuvarande regeringen ej synes vilja
tillmötesgå anspråken på 1iucning af grunds
skattefrågan, hade hon kunnat berod3 ned-
stöttning af de indirekta skatterna, t. ox. tullen
å kaffe och socker, Men äfven detta hade
Peklagligtvis uraktlåtits. I afseende på grund-
skatterna lemnar statsverkspropositionen dock
ea trösterik hållpunkt, Med underrättelsen
om att. förslag till ny härordning är under
utarbetning har nämligen krigsministern upp-
lyst att han, i följd af riksdagens uttalanden
ansett sig böra något frångå de grunder, på
hvilka föregående härordningsförslag varit
byggda. Då emellerid- krigsministern i. donna
del begagnat något sväfvande uttryck, anhöll
tataren art kammaren måtto få bestämd upp:
lysning om hyru den hör uppfatta den ändring,
som nu bebådats. q :
Krigsministern hr Weidenhjelm, som var
kammaren närvarande, hade ej haft någon
afsigt att tala i tvätydiga eller dunkla ordalag,
hvarför han ej heller drog i betänkande att
genast efterkomma den föregående talarens
uppmaning. I fortsättningen af sitt anförande
till stadsrådsprotokollet hade-han tydligt an-
gitvit de punkter, i hvilka hans förslag kommer
att afvika från de föregående; och han kunde
ru endast meddela, att hans grunder icke
mora iIndalningsverkats upphäfvande och