Utrikes-i yheter. Oppositionen mot nzykatolicismon framträder och syaes vinna alltmera ökad terräng inom olika delar af den curopeiska kontinenten. De gammalkatolska församlingarne i baierska Pfalz ha, enligt Augsburger Z eitung, vuxit till ett antal af 21. Enligt samma tidning vinner raformrörelgen inom katolska kyrkan i Österrike: allt större mark, och antalet af gammalkatolska församlingar och föreningar fortfar der att: städse tillväxa. Från Paris skrifves till VlIadependance belge: Dat är tydligt, att katolicismen nu klyfver sig i två delar. Den trycknivg Rom sedan npågon tid uiöfvat hur varit för hård, för att icke kr.ftiga naturer skulle uppresa sig emot ett olidlig: samvetstvång. . . . De ultramontane hafva intet medel att hämma denna rörelse. Jeg kan försäkra er, att i samma ögonblick Frankrike får en smula religionsfrihet, ekall gammalkatolicismen kratuigi räfta gig. För ögonblicket bål. ler Jnan sig inom sin kyrkas slentrian; men en af rörelsens ledare sade mig: jag väntar! och detta ori ir betydelsefullt. Såsora ställningen nu är, vill franska regeringen icke bevilja gammalkatrolikerna den ringaste frihet. Det ultramontana partiets inflytande är förberrskande hos justitieoch inrikesministrarne. På en af ullvarliga och aktnivgsvärda min framstäld övskan, ait de må få tillbedja Gud i cw tempel, upprättadt af dem fj-lfra och för hviiket de icke begära riogaste understöd af statskassan, harregeringen — jag kan meddela er denna säregna underrättelse — svarat ett oblidkeligt nej. Hr Thiers anser det nödvändigt att hålla ultramontaoerna vid godt lynne, och fördenskull tillåter han på intet vilkor, aut ens det enklaste gammalkatolska kapell inrättaa. Ultramontanerna boppas, att om rörelsen nu kan tillbakshållas, skola fransmilanen, flyktige som de äro, hinna act blitva likgiltiga för hela saken, när den deg randa3, då man icke längre kan undertrycka gamvetsfriheten. Ultramontanerua torde dock missräkna sig här. Med all sin flyktighet äro fransmännea omedgörliga, nir något ur saravetets syopaakt upprör demt. På dena parlamentariska seger, som Jules Simon vann i fråga om en enskild punkt under kampen om det föreslagaa undorvisningarådets sammansättning, har följt ett nytt anfell emot honom, hvars obeslöjade afsigt var att modelbart störta honom från den plats han innehar. Anfallet leddes af hr Jobnston och biskop Dupanloup och gjordes i formen af ett förslag till tadelsvotum mot ministern, derför att han rörande elementarundervisningen utfärdat en rundskrifvelse, gom icke är i högerns smak och com hr Johnston stämplade som olaglig. Jules Simon försvarade sin åtgärd och föreslog, att frågan om denna rundskrifvel:e skulle hänskjutas till det föreslagna undervisningsrädets pröfning. Vevsira centeras nye le