herr Minning. Hvilka håller ni då mera af
än af er syster?
Den, som jag är förtjust i.
Ni kan då bli förtjust i flera? frågade
Clara med en liten darrning på rösten.
Ja visst, men jag kan endast älska en
enda.
I sender, menar ri väl. Hur många har
ni då älskat?
Ingen ännu. Men det kommer väl, gunås.
Gunås?
Ja visst, ty då blir det förbi med den
glada och lyckliga tiden.
Jaså ! Clara framsade sitt Sjasåt, med en
suck, som hon icke hann qväfva. Emanuel
såg på henne med en lång och frågande blick,
e2 af dessa så farliga ur hans vackra ögon.
Men i detta ögonblick inträdde Eleonora.
CTack för den vackra musiken, lilla Eleo-
nora! Den har nästan varit ett melodramatiskt
ackompagnement till vårt samtal härinne,
Åh, jag spelar så illa, replikerade den
unga flickan blygt. Men det är så roligt,
så rysligt roligt att spela i alla fall. Vår
salig mor började sina lektioner med mig rte-
dan då jag var sju år, men på de sista fyra
åren har jag knappaet rört vid några tan-
genter.
Och ändå på så få dagar tagit igen hvad
ni förlorat. Det. kan man kalla en snäll
flicka,