Utrikes-Nyheter. Som bekant, har franska nationalförsamIngen i slutet af förra året beslutit att de orleanska prinsarne skola återfå alla sina af kejsar Napoleon år 1852 konfiskerade gods. Återlemnendet har helt nyligen skett, och anslås värdet af hvad prinsarne sålunda bekommit till 50 millioner francs. Man trodde nu, att räkningen med orleanska familjen var uppgjord, men i samma stund återlemnandet skedde, framträdde Lovis Philippes qvinliga arfvingar, trenne prinsessor, yrkande på att af statskassan utfå den morgongåfva (200,000 francs i årlig ränta för hvardera af dem) gom år 1855 genom ett ejserligt beslut blef dem beviljad. Så länge Napoleon regerade, ville de icke mottaga denna gåfva af franska staten; men nu ha de ändrat mening och önska få den kejserliga morgongåfvan utbetald, uppgående densammas summa efter förloppet af 17 år med räntor till 11 millioner francs. Bland regeringens närmare omgifning inom nationalförsamlingen skall denna nya fordran ha väckt ett icke ringa uppseende. Krigsministern general Cissey hat den 17 dennes utfärdat en ny order, hvarigenom han förbjuder franska armåns officerare att med anledning af Napoleons död bära sorgflor om värjan, hvaremot det tillåtes dem att bära flor om armen. Vid nationalförsamlingens sammankomst i lördags voro åtskilliga af de från London återkomna bonapartisterna närvarande, för att deltaga i omröstningen angående undervisningslagen. Tidningen Ordre anmärker på tal härom, att för närvarande allt tyder på, att sammanhållningen bland bonapartisterna snarare blifvit stärkt än försvagad genom kejsarens död, och att intet misstag kan vara större än att tro det kejsardömet blifvit begrafvet med kejsaren. Kejsar Napoleons likkista skall i Chiselhurst nedsättas i ett hvalf under kyrkans kor, hvarest den kommer att stå tills vidare, utan att det dock påtänkes att här inrätta en familjgraf. Kejsarens egent!iga familjkapell är i domkyrkan i St Denis, de franska konungarnes gamla begrafningsplats, hvarest Napoleon IIl år 1858 lät inrätta ett särskildt hvalf för medlemmarne af huset Bonaparte (ungefär i midten af: kyrkan, framför Bourbonernes kapell). Här ses vid väggen på en estrad af sten en stor sarkofog, hvari det var kejsarens vilja att hans kista en gång skulle få sin plats. Det af nationalförsamlingens höger gjorda försöket att störta unlervisningsministern Jules Simon har tills vidare misslyckats. Denne man, som är en uppriktig vän af folkupplysningen och väl endast för den skull äflas att qvarstanna på en plats, förenad med så många obehag, har ådagalagt en utomordentlig smidighet i sin kamp med det monarkisk-klerikala partiet. Han har förstått att gifva efter, der motstånd var omöjligt och der han kunnat hoppas att ge nom eftergifter vinna åtminstone något för sin sak. Men hvad man knappt kunnat vänta — att han i öppen parlamentarisk kamp skulle vinna en seger öfver tillbaka slagspartiet — inträffade förliden fredag under den fortsatta öfverläggningen om ett högsta undervisningsråd4. Utskottet, som haft att behandla denna fråga, hade bland annat hemställt, att nationalförsamlingen skulle förkasta ett förslag af Jules Simeon, att undervisningsministern skulle ega rätt att insätta sju mellemmar i undervisningsrådet ; men Simon kämpade väldigt för sin mening och påpekade nödvändigheten af att en undervisningsminister måste ega något inflytande i ett för öfrigt alldeles oberoende, af prelater, generaler, amiraler o. 8. V. bestående undervisningsråd, och nationalförgamlingens flertal gaf honom rätt med 352 röster mot 314, i trots af hertig de Broglies motstånd.