AJ EP IASAMM MOUVA BEVPTJVAN IVA
Svenska slöjdföreningen
sammanträdde i går afton för att afgöra
några ordningsfrågor. Så tillkännagafs att
kungörelse om ansökningar till resestipen-
dier af Wallmarkska fonden redan under
denna månad kommer att offentliggöras, allt-
gå ett par månader tidigare än vanligt, och
detta med anledning af verldsexpositionens
i Wien öppnande den 1 instundande maj,
till hvilken man antagit att blifvande sti-
pendiater i första rummet skulle önska be-
gifva sig. Vidare tillkännagafs att bifall
blifvit tillstyrkt till de ändringar i före-
ningens stadgar, som af major Adelsköld vid
ett föregående sammanträde blifvit genom
motion föreslagna, afseende ett lämpligare
sätt för val af ledamöter. Utlåtandet i äm-
net, som upplästeg, blef bordlagdt till nästa
sammankomst. Sekreteraren redogjorde här-
efter för första utskottets åtgärder i afseen-
de på ordnandet af konstindustrimuseet, i
sammanhang hvarmed omnämdeg, dels åt-
skilliga nyligen aflemnade gåfvor till det-
samma, dels att det nu fåtf särskild lokali
huset nr 48 Klarabergsgatan två trappor
upp, der intresrerade hvarje dag kl. 11—12
hafva tillträde till samlingarne, dels slut-
ligen att amanuensen Upmark och friherre
L. G. Manderström, hvilka erbjudit sig att
utan lön vid museet tjenstgöra, blifvit an-
tagna, den förre till konservator, den senare
till amanuens. Till revisorer valdes rådman
Ulrich, juveleraren Carleman och kamrer
Holmström och till ledamöter af föreningen:
amanuensen Upmark, bruksegaren K. Michael-
gon på Schebo, possessionaten H. Zetterberg,
ingeniör H. Asplund, skogsinspektörerna H.
Grahl och Kjellerstedt, jägmästarne A. Cnat-
tingius, E. Hemberg, Holmertz, J. Arpi, E.
Lindholm, C. G. Göthe, C. Degerman, bruks-
egaren P. G. Tamm på Elfkarleby och kam-
marherron Liliestjerna på Eka.
Hvad som egentligen samlade intresset
under denna sammankomst var ett kort före-
drag af prefessor L. Dietrichson i samman-
hang med förevisandet af afgjutningar utaf
det s. k. Hildesheim-fyndet. Dessa afgjut-
ningar i metall, särdeles fint utfärda, ba som
bekant blifvit skänkta hit af intendonten
Magnus i Berlin. Sedan hr Dietrichson så-
som inledning bland annat erinrat om dels
att romerska silfverkärlens former och orne-
riog rönt en stark påverkan af grekiska
förebilder, dels att romarne tillverkade sär-
skilda kärl, som uppställdes på en bred list
utefter väggarne enkom för att pryda bo-
ningsrummen, ett bruk så allmänt, att Pli-
nius särskildt anmärker att Rom utmärkte
sig för en mycket stor och allmän lyx af
konstarbetade silfverkärl, omnämde han de
tid efter annan gjorda större fynden af sam-
lingar utaf sådana kärl, hvilka fynd, jemte
den beundran de hos konstvännen måste
väcka, gifva en föreställning om det all-
männa bruk, som sådana dyrbara kärl hade
i det romerska hushållet.
Det fynd, som nu var i fråga, gjordes
1868 i närheten af staden Hildesheim af
några soldater, hvilka voro sysselsatta med
att uppkasta en skottvall. Omkring 9 fot
under jordytan stötte de med spaden mot
ett upp- och nedvändt större kärl med kittel-
formig botten, men högre och mer hopdragna
sidoväggar, liknande en urnas. Inuti detta
kärl, som begagnats till vinblandare eller
någonting motsvarande våra bålarX, fanns
en hel mängd andra kärl för olika behof
inom hushållet.
Klangen angaf straxt att dessa kärl voro
af silfver och arkeologerna kommo genast i
lifligaste rörelse för att få utrönt betydelsen
af detta fynd. Flera gissningar om dess
ålder gjordes i början, men slutligen enades
man om, hvad som numera ej lärer kunna
blifva underkastadt någon vidare tvist, att
man här stod framför silfverkärl, som för-
skrefyvo sig från Roms första kejsartid. Hr