-— I1 —
till de herrliga tonetna. När bror och syster
spelat några nummer, såg den unge köpman-
nen ånyo på sitt ur och steg upp.
SAck, den som kunde tala i sådana melo-
dier, eå dikta ett helt poem, som aldrig för-
lorar gin ungdomsfriskhet och sin skönhet, då
kunde man gerna svära en helig ed ått aldrig
öppna siva läppar.4
Men den eden tyckes ju du ha svurit, min
tyste bror! anmärkte systern, förvånad öfver
Joachims känsloutbrott, i det hon inbjöd honom
att taga plats i soffan och nära hennes sybord,
Brodern satte sig mekaniskt, medan han
liksom bad sin klocka om tillåtelse.
Vill du ge mig en riktigt kär och dyrbar
present på min födelsedag?4 återtog Eva med
sitt mest tilldrägahde leende, i det hoh lade
sin arm kring broderns lif.
tHm!t mumlade den tillsporde, synbart
generad.
Vill du ge din enda syster ditt fulla för-
troende?
Joachim rodnade djupt, utstötte ett par
CHm! Hm!4 och beredde sig att stiga upp.
Men systern tvingade honom med vänligt
våld att åter sitta ned.
Det är ännu en god timme qvar innan du
brukar infinna dig på kontoret. På en timme
kan man säga mycket. Lofva mig nu på min
födelsedag att förklara gåtan med din envisa
tystlåtenhet och din fruntimmersskygghet. Du
talade nyss några ord, sanna och vackra. Det