RE AA eller som om ett luftdrag samtidigt satt alla fönsterblommor i vaggning långs efter Joachims väg. Alla gröna eller hvita jalusier kommo i rörelse, qvinliga anleten framskymtade der och hvar bakom blomsterkrukorna, och det lifliga intresset blef så starkt, att på ett ställe hörde man klingandet af en spräckt fönsterruta. CHvad i all verlden betydde den vackra buketten ?4 ij Men omedveten om den uppmärksamhet, som egnades honow, skyndade enstöringen fram på en omväg till sin systers boning; omvägen förorsakad af en medikamentaflaska till en fattig sjukling. Det var syster Evas tjugusjette födelsedag. Icke med granna blomsterfraser helsade brodern dagens bjeltinna, men med en lång och öm kyss på pannan, jollrade derefter några ögonblick helt sakta med hennes lilla dotter — ty i sällskap med små barn hörde man Joachim stundom bryta sin envisa tystoad — och beredde sig åter att gå, då han hejdades af systerns bönfallande stämma. Vill inte Joachim spela litet piano med sin syster på hennes födelsedag? Ska vi spela litet ur Friskytten? Jag har operan här för fyra händer.4 Eremiten såg på sitt ur, nickade ett tyst jekande, och syskonen satte sig till instrumentet. Joachims ögon strålade medan han iyssnade