RE AA
eller som om ett luftdrag samtidigt satt alla
fönsterblommor i vaggning långs efter Joa-
chims väg. Alla gröna eller hvita jalusier
kommo i rörelse, qvinliga anleten framskym-
tade der och hvar bakom blomsterkrukorna,
och det lifliga intresset blef så starkt, att på
ett ställe hörde man klingandet af en spräckt
fönsterruta.
CHvad i all verlden betydde den vackra
buketten ?4 ij
Men omedveten om den uppmärksamhet,
som egnades honow, skyndade enstöringen
fram på en omväg till sin systers boning; om-
vägen förorsakad af en medikamentaflaska till
en fattig sjukling.
Det var syster Evas tjugusjette födelsedag.
Icke med granna blomsterfraser helsade
brodern dagens bjeltinna, men med en lång
och öm kyss på pannan, jollrade derefter några
ögonblick helt sakta med hennes lilla dotter
— ty i sällskap med små barn hörde man
Joachim stundom bryta sin envisa tystoad —
och beredde sig åter att gå, då han hejdades
af systerns bönfallande stämma.
Vill inte Joachim spela litet piano med
sin syster på hennes födelsedag? Ska vi spela
litet ur Friskytten? Jag har operan här för
fyra händer.4
Eremiten såg på sitt ur, nickade ett tyst
jekande, och syskonen satte sig till instru-
mentet.
Joachims ögon strålade medan han iyssnade