kastning än kapitalet ensamt, nedlagdt i solida statspapper, gifver. Jordens dyrhet, icke arfslagen och hvad dermed sammanhänger, är det största hindret för uppkomsten af ett fritt bondestånd i England, och detta hinder förmår intet parlament undanrödja. Från London skrifves den 7 dennes: Redan har arbetsinställelsen i kolgrufvorna och vid jernverken i södra Wales varat i tio dagar. Striken omfattar alla stora verk från Bloenavon i öster till Ewmavon i vester; 60,000 arbetare gå sysslolösa i de båda grefskapen Glanmorgan och Monmouth; och af dessa tillhöra 20,000 staden Merthyr. De visa i allmänhet den fastaste föresats att icke ge med sig. Kolgrufvearbetarne förlita sig på understöd af den yrkesförening, hvaraf de äro medlemmar, men någon sådan hjelp kunna icke deras olyckskamrater, jernarbetarne, påräkna; och då man redan flerstädes ser hustrur och barn gå omkring och tigga, skall väl nöden snart bli starkare än beslutet att icke gifva vika för arbetsgifvarne. Dessa senare ha erbjudit arbetarne att visa dem sina böcker, af hvilka det kan ses, huru jernpriserna fallit och att det således blifvit en ren nödvändighet att nedsätta arbetslönerna; men då jernpriserna på börsen härstädes ännu noteras temligen höga, vilja arbetarne icke sätta någon tro till denna bevisning. Derför har ett förslag framkomit, att mäklarne i London och Liverpool, fonom hvilkas händer alla stora jernleveranser gå, skola offentligen konstatera de verkliga prisförhållandena.