bjertare, då, på sätt revisorerne vid granskning af andra räkenskaper iakttagit, åtskillige embetsoch tjenstemän ansett sig icke böra begagna sig af ett sådant beräkningssätt, äfven om tillfälle dertill erbjudits. Jemväl uti ett annat hänseende har resereglementet synts revisorerne tarfva ändring. Uti 8 2 mom. finnes nemligen medgifvet för embetsman, tillhörande någon af de fem första klasserna, att vid resa på ångbåt eller jernväg för betjening tillgodoräkna sig ett belopp, mottvarande passagerareafgiften för en sådan plats å fartyget eller jernvägen, som för 9:de klassen är bestämd. Om det än må vara billigt att, uti ifrågavarande klasser, embetsman, som medför betjent, undfår godtgörelse för den ökade utgift för sjelfva resan, som häraf förorsakas, synes giltig anledning icke förefinnas, att motsvarande godtgörelse utgår äfven vid de tillfällen, då betjent icke medföres; Det har derför synts revisorerne, som borde härvid, i öfverensstämmelse med det i852 mom. förekommande stadgande om ersättning för transport af åkdon, böra iakttagas det förbehåll, att passagerareafgift för betjening må beräknas, då betjening medföres. Beträffande slutligen den allmänna uppställningen af resereglementet hafva revisorerne icke velat lemna oanmärkt det öfverdrifvet stora antal klasser, efter hvilka ersättningen är beräknad. Visserligen har klassantalet, som uti 1851 års resoreglemente utgjorde 12, blifvit uti det nu gällande nedsatt fill 9, men äfven detta antal synes icke af förhållandena betingas, utan lämpligen böra i väsentlig mån inskränkas.