Te Den yngre brodörn gjorde nästan dagligen sin syster ett besök; men lika tyst som han vid sin avkomst helsade henne med en vänlig nick och en smekning utanpå handen, lika tyst satt han en timme och åsåg hennes arbete, då och då med en blinkning eller en lätt rörelse på hufvudet meddelande sitt bifall åt systerns samtalsämne, eller med ep axelryckning sitt ogillande; hvarefter han tog afsked lika ordnjugg och leende, liksom hade han med en helig ed förbundit sig att spela der stumme. Hans närmaste hade så ofta med vänliga förebråelser eller bittert hån sökt lösa banden på hang tunga, att de nu omsider tröttnat upp vid det lönlösa arbetet och läto enstörin gen hållas, tålmodigt afbidande de sällsynta stunder, med månadslånga mellanskof, då det bebagade den underlige unge manner att höja sin af naturen så välljudande och klangfulla stämma. Dessa högtider för familjen inträffade till exempel vid tillfälliga besök afnågon utmärkt musikalisk konstnär; ty Joachim afgudade musik, och tycktes vid sitt piano i fria fantasier vilja urladda allt, som han hållit föngsladt på sina läppar. Kom han i en misikalisk dispyt eller elektriserades han af en likatänkande, då tycktes plötsligen stenbilden få lif, och de förstummade läpparne blefvo till och med vältaliga. Någon enda gång, sedan Joachim under tim