partiets på Cuba inflytande, att ingen förrän nu haft mod och kraft att på allvar taga itu med saken. Efter förloppet af fyra år har ändtligen hr Zorilla beslutit gripa Verket an. Den största svårigheten mötte honom inom kabinettet sjelft; ty under det han för egen del önskade att upphäfvandet måtte ske genast och fullständigt, voro tre bland hans kolleger af den åsigten, att det borde ske långsamt och successivo, Dessa tro ministtar voro senor Gasset, kolonialministern, senor Gomez, finansministern, och senor Cordova, krigsministern, hvilka herrar yrkade att afskaffandet skulle försiggå under en tid af 4—6 år, Zorilla här emellertid vidhållit sin mening, och var den inträffade ininisterföfändringen deraf en följd. id senatens sammankomst den 23 dennes tillkännagaf också utrikesministern Martos, att ett lagförslag rörande släfveriets ipphäfvande på Porto Rico skille framläggas inför kongressen, innah det underställdes fenateäs pröfning. dan -julaftonen upplästes förslaget hos kongressen, som helsade detsamma med lifligt och ljudligt bifall. Se här förslagets hufvudgrunder: En komite skall nedsättas för att bestämma beloppet af det skadestånd som skall lemnas, och hvaraf statet bötalar 40 procent, ön Porto Rico 40 proc. och slafegarne afstå från de öfriga 20 proc. Alla slafvar på ön skola vara frigifna inom fyra månader efter lagens offentliggörande i officiella tidningen. Den ofvannämda komitön skall bestå af oivilguvernören på Porto Rico, ordförande; chefen för Porto Hicos finansdepartement, öh ledamot af Porto Ricos högsta domstol, tre personer, utsedda af Porto Ricos repres sentanter vid kongressen, samt tre personer, valda af fem de förnämsta slafegarno på ön. Hvad majoriteten inom komitn beslutar blir gällande. Enligt telegram från Newyork, har en svår jernvägsolycka sjelfva julaftonen in träffat i PehbnsylvönioH. Vagnarne i en träig togo eld; nitton personer dödades, tretiofem sårades och åtskilliga erhöllo brännskador. I det jämmerfilla tal; hvarmed påfven helsade sina kärdinaler den 23 dennös; och nyars Kuftudsakligå innehåll vi förut i ett telegram meddelat, förekom följande yttrande om Tyskland, hvilket torde förtjena att någorlunda ordagraunt återgifvas: CVår sorg öfver de oförrätter, som tillfogats kyrkan i Ttalien, sade hans helighet, Xhar mycket förvärrats genom de grymma förföljelser, kyrkan varit underkastad i tyska riket, der man på allehanda sätt sökt nedgöra henne, emedan personer, som ej allenast icke tillhöra vår religion utan ej ens känna densamma, äro nog förmätna att vilja diktera och förklara den katolska kyrkans lärosatser samt bestämma dess rättigheter. Dessa män, som öj räköa för rof att mot oss använda på en gång förtalets och löjets vapen, blygas icke heller att tillskrifva de romerska katosikerna förföljelsebegär; de framkasta sådana beskylinibgartmot biskoparne, presterskapet och ett troge folk, derför att dessa ej framför kyrkans heliga bestämmelser föredraga statens lagar och vilja. De män, som ha offentliga sögelägenlieters ledning i sina händer, borde imitfias att ingen åf deras Undörsåter är mera noggrann än de romerska katolikerna i att gifva kejsaren hvad kejsaren tillhörer och att dessa just derför också gifva Gud hvad Gud tillhörer.