-— IQ —
mostern emot honom; hvarför kommer ni hvar
minut in som en hvirfvelvind? Kan ni ej åt-
minstone de första dagarne låta henne få ro?
Beständigt vill ni henne något, och det stac-
kars lammet ligger dock i sängen och kan ej
betjena er; det är alldeles som om ni vore i:
tandsprickninger och behöfde dubbel vård.
— Ack! låt Kristian vara i fred, bad den
unga frun; att ni slltid gräla med hvarandra
skadar mig aldra mest.
Han gick till vaggan, tog barnet derur, be-
traktade det vid fönstret, der solen sken det
i ögonen, log och lade den skrikande bengeln,
som mycket illa upptagit denna mönstring, i
fru Schnöpfs armar. Denna var för mycket
förvånad för att kunna säga något och gick
med barnet upp och ned för att försöka
stilla det.
— Nå, lilla hustru, vär stiger du upp igen?
Det här kan ju ingen stå ut med.
— Så snart jag möjligen kan, försäkrade
ifrigt fru Eva och såg ut fom en snöklocka,
hvit och blek.
— Stiger hon upp för tidigt, så kommer
det surt efter, jemrade sig mostern.
Den lilla frun kom dock hennes spådom på
skam; efter åtta dagar steg hon upp, och ef-
ter fjorton, gick allt sin gamla gång, som
hade ingenting händt; och den lille Kristian
och den store Kristian blefvo på bästa sätt
uppassade, utan att det tycktes göra fru Eva