—-—-— AV
vore hon ingen sedesam flicka, utan hade Gud
vet hvad för en sorts brådska. Ingen fest,
intet klingande med alla dessa penningar, och
hon, arftagerskans moster skulle låta sig nöja
dermed!
Parterna kommo ändtligen öfverens om att
Eva skulle anstränga sig dubbel för att på
åtta dagar ställa i ordning en fest, som annars
knappast hanns med på fjorton. Kristian satt
under tiden som ett offerlam.
— Det är ju blott en dag, sade hon tröstan-
de, och den går snart öfver; sedan har du ju
åter den gamla ordningen och beqvämligheten,
och när jag väl kommer till dig, skall ingen-
ting felas dig.