Julen, dess plägseder och minnen,
Julhögtiden i norden räknar sin ålder ända
från den dunkla hedendomen och var bland
dess högtider den förnämsta. Den hade för
våra förfäder en så stor helighet att de icke
allenast sjelfva julaftonen (jolapton), utan
äfven de fyra mnästföregående dagarne af-
höllo sig från all annan sysselsättning än
den, som fordrades för tillredelserna af off-
ren, högtidsmaten och andra anstalter. Hvad
som härvid intog första rummet var onekli-
gen julgrisen (jolagalten). Till julsederna
hörde nämligen att en helstekt galt (Freys
galt) inbars vid det första gästabudet, då
hvar och en af de närvarande männen bru-
kade vidröra dess panna och aflägga ett löfte
om något storverk, hvilket det sedan ansågs
vanhederligt att ej kunna uträtta. På jul-
aftonen aflades vanligen också löftena att
ingå äktenskap.
Hvarutaf denna högtid blifvit kallad jul
är svårt att afgöra. Bland de försök, som
till förklariog häraf blifvit gjorda, torde
isynnerhet den danske fornforskaren Peter-
gens tolkning förtjena uppmärksamhet. Han
framställer nämligen tre särskilda förkla-
ringsgrunder häraf, utan att dock afgöra
hvilken han anser för den riktigaste. Enligt
den första af dessa skulle ordet jul (jöl) vara
detsamma ord som hjul (hjöl) och således
antyda på det kretslopp, som solen vid årets
slut och jnlfestens firande fulländat, hvilken
förklaring gifver ett ytterligare stöd för
här antydda betydelse af sjelfva julfesten.
Euligt den andra förklaringsgrunden skulle
ordet jul härledas från det gamla njöl, hvar-
med i fornspråket förstås natt, mörker eller
egentligen solbrist, i hvilket fall förklarin-
gen är tydlig i följd af hvad vi här ofvan
antydt. Och slutligen, enligt tredje och
sista förklaringsgrunden, skulle ordet jul ej
vara något annat än det nordiska öl, som
egentligen betyder fest, gille i allmänhet och
hvarom vi ännu erinras af orden graf-öl,
barns-öl, slåtter-öl, m. m. Enligt den: sed-
nast anförda af dessa förklaringsgrunder,
hvilken synes 088 antagligast, skalle jul så-
ledes betyda festen, och att den företrä-
desvis framför de öfriga högtiderna skulle
fått denna benämning vore ett ytterligare
bevis på dess stora betydelse i forntiden,
Med kristendomens införande fick äfven.
julen en annan betydelse, och då våra förste
kristne lärare med all försigtighet måste gå
till väga för stt ej för mycket reta hednin-
garne emot sig, nödgades de af folkets pläg-
seder och vanor bibehålla hvad som ej stod
i uppenbar strid mot kristendomens läror.
Således, då man vant sig att vid julhögti-
den nödvändigt se julgrisen, men denne till-
lika alltför mycket erinrade om den hedni-
FR RR AT ae.