Under det-grönskande löfverketi en engelsk
skogspark, der otaliga foglar sjöngo, stod midt
ibland det doftande gräset en gammal häst,
som här var utsläppt på bete. Han gof, värmd
af. golens leende, strålar, och under det svansen
gång efter annan. makligt svängdes för att
förjaga de närgångna flugor, som oupphörligt
gjorde försök att störa hans ro. Han sof så
lugnt, men dock icke djupare än att ban ge-
nast spratt till. vid. ljudet af en välbakant
röst och upplyftade. sitt hufvud med samma
behag som i fordna dagår, hvarefter han me-
delst allehanda Lfliga rörelser uttryckte sin
förtjusning och helsade den talande välkom-
men. Han hade straxt känt igen denna röst,
som han icke hört under så många år: Skogs-
kungen hade aldrig glömt sin herre. Nu för-
gick knappt en dag, utan att Cecil talade till
honom zrågra vänliga, uppmuntrande ord, och
då lyste den åldrige hästens ögon med sin
gamla eld — minnet af hundrade herrliga
segrar väcktes hos honom.
Med armen öfver Skogskungens hals stod
den från landsflykten återkomne, som numera
var i besittning af sina ärfda rättigheter, bo-
traktande det kära landskap, som låg framför
honom, och hvarpå hans ögon aldrig tröttnade
att skåda, den älskade hembygden, bvars frid
och grönska syntes honom blott så mycket