gen Sampierö, härjade och brände öfverallt
under sina ströftåg genom landet. Corsica-
narne började knota, då derås könungs så
ofta bebådade bjelp uteblef, och den 8 sep-
teinber 1736 såg Theodor sig mnödsakad
att lofva det i Cassaconi samlade parlamen-
tet, att han, om den uttalade hjelpen icke
innan oktober månads utgång vöre anländ,
skulle nedlägga kronan öller i egen person I.
afrosa till fastlandet för att påskynda hbjel-
peng ankomst. Omständigheterna tvungo
honom att välja det gista alternativet, men
i öfverensstämmelse med sin karskter och
hela den hållning, hän hittills hade vetat
att bevara, sörjde han för att hans resa icke
fick sken af en verklig flykt, utan af ett
frivilligt beslut, som dikterats endast af
omsorgen för hans lands väl. Han ordnade
derför först förhållandena med regentskapet,
utnämde 27 ståthållare i provinserna: och
lemnade ändtligen den 11 november Corsica,
åtföljd af sin statskausler, grefve Costa, och
några officerare. Ehuru genuesarne hade
satt ett pris af 2,000 guineer på hans huf-
vud, lyckades han dock under fransk flagg
undkomma till Livorno, derifrån han öfver
Florens, Rom och Neapel begaf sig till Am-
sterdam ; men der blef han utan många ee-
remonier af sina kreditorer insatt i bysätt-
ningshäktet.
Det lyckades emellertid Neuhoff icke blott
att slippa ut ur fängelset, utan han fann
också under sina resor genom Europa på
många ställen en öppen börs, och för hvarje
gång han skickade ett fartyg med krigs-
förnödenheter till Corsica, medförde detta en
proklamation till öboarne från deras konung,
i hvilken han förmanade dem fill ståndak-
tighbet. Efter mångfaldiga ödets vexlingar
inträffade Theodor verkligen iden 15 septem-
ber 1738 åter vid Corsicas kuster med tre
väl utrustade fartyg, som han genom sin
öfvertalningsförmåga hade afnarrat ett bolag
rika holländare. Folket mottog med glädje
den återvändande och förde honom i triumf
till Cervione, men hans generaler, de af
Honom sjelf skapade grefvärne och baro-
nerne, förklarade, att omständigheterna tvungo
dem att träda i underhandlingar med Frank-
rike. - Gefiom: en proElamation af franska
generalen Boissieux blef den tyska baronen
Theodor Neuhoff förklarad för högförrädare,
och från detta ögonblick sveks han. af alla.
Öfvergifyen och förrådd i samma ögonblick
han verkligen medförde den dhjelp, geom han
förut blott hade lofvat, måste han följa de
andra gången narrade holländarnes exempel
och fly til Neapel:
Icke desto mindre uppgaf Neuhoff icke
hoppet om att återvinna sitt förlorade ko-
nungarike. Så otroligt det än låter, lycka-
des det honom dock, denna gång i England,
att finna folk, lättrogna nog att nedlägga
pengar på en ny expedition till Corcica, och
i januari 1743 landade han plötsligt med
tre små fartyg i Isola Roössa. Öpgonblicket
var så till vida gynsamt, att fransmännen,
BVilka hada hållit ön besatt till 1741, nu
hade lemnat henne, och inbördeskriget åter
hade utbrutit. Uppfylld af förhoppningar
om en lycklig utgång, lät Theodor utdela
ammunition och spred proklamationer kring
landet, i hvilka han uppmanade corsieanarne
att samlas kring sin gamla konung; men
den tystnad, hvarmed hans vältaliga upp-
rep besvarades, öfvertygade honom snart om
att hans sak denna gång var oåterkalleligen
förlorad. Sorgsen i hågen, inskeppade han
gig åter till England; der fängelset andra
gången för honom öppnade sina gästfria
portar. Konungadrömmen var aflöst af den
nakna, sorgliga verkligheten; och den ly-
gande äfventyraren skulle sannolikt ha svul-
tit ibjäl, om icke Horace Walpole hade in-
tresserat sig för den fallna storheten; be-
friat. honom ur fängelset -och skänkt honom
ett litet underhåll till döddagar. Äfven i
sitt djupa fall bevsrade Neuhoff emellertid
sin karakters värdighet och-aktningen för
sig sjelf: till tack för sin befrielse ur fän-
gelset, gjorde f. d. konungen af Corsica den
berömda engelska statsmannen till — sitt
rikea stargigil! havarara