mumlade han, under det att ymniga tårar
föllo från hans förblindade ögon och .hans
hufvud långsamt sänkte sig, till dess hans
läppar mötte hennes. Då detta ord nu för
första gåovgen nämdes mellan dem, och hans
kyssar, honom sjelf omedvetet, hade en out-
säglig ömhet, som den innerliga sorgen öfver
hennes öde förlänade desamma, erfor den dö-
ende flickan en lycksalighet, som hon aldrig
förr känt, och hvilken afspoglade sig ihennes
bleka anlete; hon darrade i hans armar, och
en djup suck framträngde ur hennes bröst.
Den kom för sent, denoa:kärlekens värme.
Hon fick erfara dess ljufhet först då hennes
stämma var nära utt för alltid förstummas,
först när hon kände dödens isande köld i sina
lemmar.
— Ack! svarade hon med :en blick, som
han sedan aldrig kunde glömma. Behäll dessa
kyssar för fru hertigiopan! Hon har rättighet
att älska er; ty hon tillhör Caristokratient,
hon är icke oqvinligt. Hvad mig angår, är
jag blott en liten fransk soldat, som har räddat
min kamrat. Mina gossar, ställen er omkring
mig för ett ögonblick; jag skall ej hinna säga
många ord.
Hennes ögon tillslötos medan hon talade;
hon erfor en ytterlig svaghet, så att hon trodde
att hon nu skulle förlora sansen, och det var
endast med den största svårighet hon kunde
draga andan. En sekund förgick; härunder
segrade hennes mod och fasta vilja; hon upp-