mumlade han, under det att ymniga tårar föllo från hans förblindade ögon och .hans hufvud långsamt sänkte sig, till dess hans läppar mötte hennes. Då detta ord nu för första gåovgen nämdes mellan dem, och hans kyssar, honom sjelf omedvetet, hade en outsäglig ömhet, som den innerliga sorgen öfver hennes öde förlänade desamma, erfor den döende flickan en lycksalighet, som hon aldrig förr känt, och hvilken afspoglade sig ihennes bleka anlete; hon darrade i hans armar, och en djup suck framträngde ur hennes bröst. Den kom för sent, denoa:kärlekens värme. Hon fick erfara dess ljufhet först då hennes stämma var nära utt för alltid förstummas, först när hon kände dödens isande köld i sina lemmar. — Ack! svarade hon med :en blick, som han sedan aldrig kunde glömma. Behäll dessa kyssar för fru hertigiopan! Hon har rättighet att älska er; ty hon tillhör Caristokratient, hon är icke oqvinligt. Hvad mig angår, är jag blott en liten fransk soldat, som har räddat min kamrat. Mina gossar, ställen er omkring mig för ett ögonblick; jag skall ej hinna säga många ord. Hennes ögon tillslötos medan hon talade; hon erfor en ytterlig svaghet, så att hon trodde att hon nu skulle förlora sansen, och det var endast med den största svårighet hon kunde draga andan. En sekund förgick; härunder segrade hennes mod och fasta vilja; hon upp