slog. åter. ögonen. och fästade dem med ett
uttryck af obeskriflig bängifvenhet på sina
stora barn.
— Jag kan icke yttra mig såsom jag ville,
sade hon slutligen med mycket. matt. röst.
Men — jag har älskat er. Nu är allt sagdt.:
Allt var uttaladt i dessa fyra korta ord;
hon hade älskat dem. Hennes unga lifs
hela historia var dermed berättad. Och Afrikas
magra, ärriga, vilda och stridslystna. vetera-
ner, som hörde henne, kunde ha vändt sina
vapen mot sina. egna bröst och skjutit ibjäl
sig sjelfva heldre än att.se sin älskling dö.
-- Jag har ibland visat migsalltför lätt-
retlig — förlåten mig det; tillade. hon. Och må
ni : aldrig tvista. eller slåss med hvarandra;
sådant får jicke--förekommga bland bröder.
Låten mitt kors följa mig i grafven, om det
ej förvägtas af vederbörande, och låten äfven
fanan ;svaje öfver. min: graf; om ni kunnas
Tänken på mig, när ni draga uti striden,
och omtalen vid återkomsten till Frankrike ...
För första gårgen fylldes hennes ögon med
stora tårar, då det älskade fosterlandets namn
kom: på hennes läppar; hon utsträckte sina
armar: med en åtbörd af inverlig längtan, lik
ett vilsekommet barn, som förgäfves söker
sin. moder. beg
— Om jeg. blott: kunde få se Frankrike
ännu en gång! hviskade hon. Frankrike::s
Det var det sista orå bon yttrade; hennes
blick mötte Cocils — en afskedsblick, hvari