7 nen Och under denna tacksägelse till himlet glömde han allt, utom den outsägliga glädje som denna återuppståndelse väckt i hans själ Han glömde att de stodo invid en öppen graf som i nästa ögonblick skulle fyllas. Nu — men också först nu, då han rönte detta bevis på en vänskap, som aldrig svikif och aldrig tviflat — kände den lifdömde sitt mod svigta, och en rysning genomlopp alla hans lemmar. Denna tortyr var outhärdlig. Hans ansigte afspoglade hela den oerhörda ångest, alla de förfärliga qval som bodde i hans bröst, och när mannen som älskade honom så innerligt varseblef detta fasaväckande minspel, då ändtligen mindes äfven han allt — mindes att vännen från barndomens dagar var utförd till denna plats för att skjutas ihjäl som ett vilddjur. Ännu fasthållande honom med gin starka hand, lät Serafen en väldig ed undfalla sig. — Ni skulle omkomma här! Om de aflossa sina skott mot er, skola kulorna först gå genom min kropp innan er träffag deraf! 0, himmel! Hvarför har ni lefvat på detta sätt? Hvarför har ni varit förlorad för mig, om ni ock ansett bäst att förblifva död för hela den öfriga verlden? Det var samma ord, som hang syster, honom ovetande, förut sagt. Cecils hvita läppar darrade, när han hörde dem. Hans stämma var osäker, knappt hörbar, då han slutligen svarade: