7 nen
Och under denna tacksägelse till himlet
glömde han allt, utom den outsägliga glädje
som denna återuppståndelse väckt i hans själ
Han glömde att de stodo invid en öppen graf
som i nästa ögonblick skulle fyllas.
Nu — men också först nu, då han rönte
detta bevis på en vänskap, som aldrig svikif
och aldrig tviflat — kände den lifdömde sitt
mod svigta, och en rysning genomlopp alla
hans lemmar. Denna tortyr var outhärdlig.
Hans ansigte afspoglade hela den oerhörda
ångest, alla de förfärliga qval som bodde i
hans bröst, och när mannen som älskade ho-
nom så innerligt varseblef detta fasaväckande
minspel, då ändtligen mindes äfven han allt
— mindes att vännen från barndomens dagar
var utförd till denna plats för att skjutas
ihjäl som ett vilddjur. Ännu fasthållande
honom med gin starka hand, lät Serafen en
väldig ed undfalla sig.
— Ni skulle omkomma här! Om de aflossa
sina skott mot er, skola kulorna först gå ge-
nom min kropp innan er träffag deraf! 0,
himmel! Hvarför har ni lefvat på detta sätt?
Hvarför har ni varit förlorad för mig, om ni
ock ansett bäst att förblifva död för hela den
öfriga verlden?
Det var samma ord, som hang syster, ho-
nom ovetande, förut sagt. Cecils hvita läppar
darrade, när han hörde dem. Hans stämma
var osäker, knappt hörbar, då han slutligen
svarade: