TT VV
— Ni är en högt uppsatt man; ni har här
en monarks myndighet. Jag ser i er repre:
sentanten för kejsardömets storhet och makt;
men just derför — just derför att ni repre-
senterar Frankrike — svär jag vid Frankrikes
namn att ni skall låta rättvisa vederfaras ho-
nom — efter döden, om ni ej kan göra det
medan han lefver. Vet ni hvem han är, denne
kämpe, som era underordnade ämna skjuta
ihjäl vid soluppgången, likasom de skjuta tjuf-
var, mördare och desertörer?
— Han är en upprorisk soldat; må det
vara nog.
— Han är det icke! Han är en man, som
försvarat en qvinnas heder, han är en man,
som lider i sin broders ställe, han är en ari-
stokrat som, ehuru han intet ondt gjort, fram-
släpar ett glädjelöst lif i landsflykt; han är
a hjelte, söm aldrig varit större än han kom-
mer att visa Big vara i sin sista stund! Läs
ietta! Hvad ni vägrar rättvisan, tapperheten
och oskulden, det skall ni kanske bevilja det
nobla blodet.
Hon lade i hans hand det skrifna intyget
angående Coecils namn och stånd.
Den franske marskalken kastade en flyktig
olick på papperet; hans min var derunder lik-
nöjd och kall. Men plötsligt spratt hun till;
nan hade varseblifvit ett namn, som genast
fängslade hans intresse.
— Royallieu! utbrast han. Royallieu!
Namnet var honom väl bekent.ä Det ver