TT VV — Ni är en högt uppsatt man; ni har här en monarks myndighet. Jag ser i er repre: sentanten för kejsardömets storhet och makt; men just derför — just derför att ni representerar Frankrike — svär jag vid Frankrikes namn att ni skall låta rättvisa vederfaras honom — efter döden, om ni ej kan göra det medan han lefver. Vet ni hvem han är, denne kämpe, som era underordnade ämna skjuta ihjäl vid soluppgången, likasom de skjuta tjufvar, mördare och desertörer? — Han är en upprorisk soldat; må det vara nog. — Han är det icke! Han är en man, som försvarat en qvinnas heder, han är en man, som lider i sin broders ställe, han är en aristokrat som, ehuru han intet ondt gjort, framsläpar ett glädjelöst lif i landsflykt; han är a hjelte, söm aldrig varit större än han kommer att visa Big vara i sin sista stund! Läs ietta! Hvad ni vägrar rättvisan, tapperheten och oskulden, det skall ni kanske bevilja det nobla blodet. Hon lade i hans hand det skrifna intyget angående Coecils namn och stånd. Den franske marskalken kastade en flyktig olick på papperet; hans min var derunder liknöjd och kall. Men plötsligt spratt hun till; nan hade varseblifvit ett namn, som genast fängslade hans intresse. — Royallieu! utbrast han. Royallieu! Namnet var honom väl bekent.ä Det ver