man icke gerna underlåta att höra henne ;en
hvar kände sig förvissad om att hvad hon
hade- att säga var af den aldra största vigt.
Efter några minuters otålig väntan, fick
bon sitt kors tillbaka, och adjutanten till-
kännagaf för henne att henves anhållan var
beviljad. Hon kallades att genast infinna sig
hos marskalken, .
Ioförd i en vapensal, der fältherren för
tillfället uppehöll sig, möttes hon af denne med
ett vänligt småleende.
— God dag, ma Jjeune decorge, sade han,
I hvilket ärende kommer ni?
Under det han yttrade sig, hade han be-
traktat hennes ansigte, och han häpnade öf-
ver den förändring, detsamma undergått se-
dan de sågo hvarandra sist. Cigarette var
betäckt med sand och dam samt sölad af
hästens -blodblandade svett. Det var med
darrande, osäker stämma hon svarade, efter
att ha. helsat på marskalken:
— Monscigneur, jag har farit hit från Al-
gier sedan klockan tolf...
— Från Algier!
Såväl han sjelf som de officerare, hvilka
för tillfället befunno sig hos honom, upp-
repade detta namn med förvåning och miss-
troende; De visste väl, huru långt från dem
den hvita staden låg. as
— Ja; sedan middagen har jag färdats
denna långa väg, i hopp att kunna frälsa ett
lif — en stor krigares, en oskyldig mans lif.