Utrikes-Nyheter.
Angående den närvarande ställnivgen i
Frakrike gör en observator följande, såsom
0s8 syneg, riktiga anmärkningar:
I Frankrike besitter man en märkvär-
digt fin politisk instinkt att vädra när en
regering befinner sig i själståget, och alla
partier hoppas dervid att göra sin jagträtt
gällandeX. Om dessa ord, med hvilka Mig-
net i sin CFranska revolutionens historia,
ioleder kapitlet om Direktoriets fall, erin-
ras jag i dag af den politiska ställningen i
Frankrike. Liksom då är franska regerin-
gen i dag icke mer-nog stark att bekämpa
den söndring mellan partierna, som tydligast
framträdde vid diskussionen och omröstnin-
gen rörande det bekanta Kerdrelska försla-
get. En majoritet, tillräckligt stafk att
uppehålla en regering, är icke stark nog att
stödja en regering, yttrade Lemoinne ny-
ligen i Journal des Debuts. Regeringen er-
höll en majoritet af 30 röster i en försam-
ling, der 700 voro närvarande, det är till-
räckligt för henne att icke dö, men det är
icke tillräckligt för att hon skall kunna lef-
va. Regeringen lefver, men den lefver på
nåd af en nationalförsamling, inom hvilken
en fiendtlig majoritet kan bilda sig hvad ögon-
blick som helst, en församling, som han icke
ens eger makt att göra oskadlig, utan att fram-
kalla inbördes krig. Hr Thiers Ckonserva-
tiva republik — en paradox utan like! —
är lika besvärlig för de konservativa, som
för de afgjorda vännerna till republiken.
Den är ett hinder för orleanisterna och bour-
bonerna och en hämmsko på Gambetta.
Den äfventyrliga Ducrot säges stå i spet-
sen för en militärsammansvärjning. Skall
regeringen våga att afsätta honom? Kan
hon göra det utan att vara försäkrad-om
truppernas trohet och pluralitetens af folket
medhåll? — Skall den samhällsklass, som i
första rummet har intresse af att stödja
regeringen, borgerskapet och de större finan-
siererna, med ett -ord medelklassen, i fall
det komme till en öppen konflikt, också vara
beredd och villig att lemna detta understöd?
Sådana äro de frågor, hvilka i dag tränga
gig på oss, då i Frankrike all tiog på nytt
hastar att upplösa sig i den största förvir-
ring. SHvyarthän vi se, se vi blott söndring )
och anarki, utropar Lemoinne. Vi närma
oss en tidpunkt af sådana sociala förhållan-
den, att det blir omöjligt att lefva. När
skall regeringens sista timma slå? Sker det
i dag, eller: skall det ske i morgon; dröja
till midten af månaden eller till slutet?
Den minvisteriella organen, Bien Public,
säger, på tal om velet af medlemmar i kon-
stitutionsutskottet, att utgången af detta val
gjort ställniogen mera osäker än någonsin
och. att det åligger både regeringen och för-
samlingen att. fatta energiska beslut, samt
att man icke behöfver frukta någon olaglig
handling. Den lagstiftande och verkstäl-
lande makten äro båda lika afyogt stämda
mot hvarje statskupp, och armån, som noga
respektera, lagen, skall icke deltaga i några
partistrider. Tidningen slutar emellertid med
att förklara, det ländet icke längre kan god-
känna en sådan. sakernas ställning som nu,
då . både högern och venstern vexla mellan
nederlag och seger. Har landet, frågar tid-
vingen, lagliga och tillräckliga medel att af
egen drift blanda sig häruti? Är det möj-
ligt eller rätt att utrusta nationen med så-
dana medel ? i
Nu ifråga varande artikel antages tillkän-
nagifva att regeringen icke ogynsamt, upp-
tager petitionerna.om .nationalförsamlingens
upplösning
x x
x
Två engelsmän håfva nyligen blifvit upp-
höjda i adligt stånd, och sällan har denna
utmärkelse. träffat värdigare föremål, mena
de engelska tidningarne. Dessa män äro
sir Joshua Mason och sir Josiah . Cowen.
Den förre, hemma i Birmingham, har offrat
en äfven efter! engelsk måttstock betydlig
förmögenhet på välgörande och nyttiga in-
rättningar I nämnda atad Jå har han låtit