vedbodarna, ett olyckslif redan pröfyadt at
mången.
Midt i detta elände, denna bråte af kry-
pande, tultande, gråtande, hojtande, qvidande
och lidande menniskovarelser, dväljes en li-
ten, till utseendet välskapad femåring, med
namnet Carl Johan Olsson, blind ifrån fö-
delsen, idiot och tidtals marterad af svåra
konvulsioner. Då modern, som inalles eger
tre barn, men ingen make, som delar hennes
omsorger, är frånvarande för att skaffa bröd åt
sina små (den yngsta ligger ännu i vaggan),har
hon nödgats vid en stol fastbinda den lille blinde
idioten, på det han ej skulle skada sina syskon
eller mot väggar och möbler krossa sitt förvir-
rade hufvud. Och ändå glimmar det en gnista
af själ hos denne lille vanlottade, — en dun-
kel stjerna i vansinnets natt. Han fröjdar
sig åt och lugnas af moderns rärhet. TIn-
stinkten säger honom att hennes kärlek är
hans enda ljus i det ständiga mörker, till
hvilket han under jordlifvet blifvit dömd.
Hans ansigte klarnar också och munnen,
småler vid hvarje starkare dags- eller eld-
sken, och hans beslöjade ögon följa ljusske-
nets rörelser. Kanske spörjer han i tyst-
het kärlekens Gud om skälen för sin tillvaro
och om syndaskulden, för hvilken den lille
skuldlöse blifvit så oerhördt straffad!
Men dessemellan och isynaerhet under
madrens nödtvungna frånvaro uppgifver han
djuriska tjut af saknad och smärta, vaggande
under verop sitt lilla sjuka hufvud och upp-
skrämmande grannarnes barn, hvilkas mödrar
våndas af ängslan för den smitta, som an-
blicken af konvulsiviska plågor så lätt med-
för under den spädare åldern.
Den lille idioten är icke gammal nog för
att kunna intagas på Idiothemmet — hvar-
est åldern för inträdesrätt är 7 år —; men
skulle icke genom barmhertighetens mellan-
komst ett annat enskildt hem kunnabere-
das gossen och hans oumbärliga moder, ett
hem fritt fcån det buller, som nu tyckes
göra den svagsinte ännu mera plågad och
förbryllad, på samma gång han sjelf för det
lilla barnsamhället är en högeligen farlig
medlem? j
Ack, I lyckligt lottade föräldrar, I, som
fröjdens åt era friska, välskapade och öm-
hetsfulla små, hvilkas joller är det skönaste
ackompagnemanget till er husliga lyckas
hymner; I mödrar och fäder, snart förtröt-
tade af nödens ständiga klagorop, om I icke
Törens af dessa välmenta, men döda bokstäf-
ver; besöken då en enda gång asylen för
de husvilla och frågen ef.er den lille blinde
idioten. Han skall krama sina vackra små
händer kring edra, för att trefvande känna
efter om det är modershanden, och han skall
vända mot er sina brustna blickar, tills I
sjelfva kännen era hjertan nära att brista
vid åsynen af det oförvållade menskliga
eländet. Säkert, ja, säkert skolen I då
finna någon utväg till hjelp och lindring,
om också icke till räddning för det mer än
vanligt olyckliga lilla barnet.
Stockholm den 10 december 1872.
Johan: Jolin.
Bokhandlarne hrr Samson Wallin (höröet
af. Fredsgatan och Drottnivggatan) samt A:
Bonnier (Basaren å Norrbro) ha benäget lof:
vat för det ofvan: omtalta. olyckliga barnet
mottaga. bidrag. Sådana kunna äfven lemnas
å Dagens Nyheters annvonskontor vid Mynt-
gatan.
SL mA KAKA RER AA KAR RR