uppstå ur sin graf, skulle han säga, att man nu gjort verklighet af hvad han för lång tid sedan föreslog. Kanske kan man gå ännu längre tillbaka. Det behöfs emellertid århundraden för att förnuftet skall taga ut sin rätt, Men när mån en gång har hunnit så långt, skall:man. också fira den dag, skiljedomstolen 1 Genctve afsade sitt utslag, som en af mensklighetens befrielsedagar. Den skall få vida större betydelse än årsdagen af slaget vid Sedan, På den tid, då man ännu försåg kanoner med inskriptioner, skref man på många af dem: CKonungarnes sista argument. Om man numera icke skrifver något dylikt på kanonerna, så tänker man likväl detsamma. Sex millioner europeiska män i sin kraftigaste ålder stå i detta ögonbliek under fanorna — och för hvilket ändamål? Jo, för att, så framt det behöfves, afgöra precis detsamma som de fem männen i Gendve afgjort utan blodsutgjutelse, utan någon den minsta förödelse af folks bgendom och välstånd! Kan man tänka någonting orimligare än att för evig tid hålla fast vid ett sådant system? England frågar icke efter hur stor summa det skall förlora i denna sjöröfvaraffär; men till och med om domen lydt på ett tiodubbelt större belopp än det som nu bestämdes som rättvist, skulle den summan ändock icke gått upp mot de kostnader, hvilka för ett krig, om än blott på några veckor, drabbat landet. ir det nu emellertid icke en förödmjukelse för England att ha handlat på samma sätt som hvarje klok enskild menniska skulle ha gjort? Möjligtvis i deras ögon, hvilka icke heller i det enskilda lifvet känna mer än ett slags fläckvatten: menniskoblod, men icke i förnuftiga menniskors ögon och aldra minst i det engelska folkets.