uppstå ur sin graf, skulle han säga, att
man nu gjort verklighet af hvad han för
lång tid sedan föreslog. Kanske kan man
gå ännu längre tillbaka. Det behöfs emel-
lertid århundraden för att förnuftet skall
taga ut sin rätt, Men när mån en gång
har hunnit så långt, skall:man. också fira
den dag, skiljedomstolen 1 Genctve afsade
sitt utslag, som en af mensklighetens be-
frielsedagar. Den skall få vida större be-
tydelse än årsdagen af slaget vid Sedan,
På den tid, då man ännu försåg kanoner
med inskriptioner, skref man på många af
dem: CKonungarnes sista argument. Om man
numera icke skrifver något dylikt på kano-
nerna, så tänker man likväl detsamma. Sex
millioner europeiska män i sin kraftigaste
ålder stå i detta ögonbliek under fanorna —
och för hvilket ändamål? Jo, för att, så
framt det behöfves, afgöra precis detsamma
som de fem männen i Gendve afgjort utan
blodsutgjutelse, utan någon den minsta för-
ödelse af folks bgendom och välstånd!
Kan man tänka någonting orimligare än
att för evig tid hålla fast vid ett sådant
system? England frågar icke efter hur stor
summa det skall förlora i denna sjöröfvar-
affär; men till och med om domen lydt på
ett tiodubbelt större belopp än det som nu
bestämdes som rättvist, skulle den summan
ändock icke gått upp mot de kostnader,
hvilka för ett krig, om än blott på några
veckor, drabbat landet.
ir det nu emellertid icke en förödmju-
kelse för England att ha handlat på samma
sätt som hvarje klok enskild menniska skulle
ha gjort? Möjligtvis i deras ögon, hvilka
icke heller i det enskilda lifvet känna mer
än ett slags fläckvatten: menniskoblod, men
icke i förnuftiga menniskors ögon och aldra
minst i det engelska folkets.