Musik.
En af säsongens intressantaste musikaftnar
var hrr Satters, Lindbergs och Gehrmans tre-
dje trio-soar. Detta säges till en del med
hänsyn till programmet, men i främsta rum-
met till exekulionen, som i denna fulländ-
ning hör till sällsyntheterna. HBSatters stor-
artade pianovirtuositet gjorde sig i lika mån
gällande i samtliga numren, hr Lindbergs
utmärkta violinspel i de båda triorna, och
hr Gehrmans talang förnämligast i Bee-
thovens stora duo för piano och vioroncell
(A-dur). Här återfann man mästaren i all
den genialiska kraft, som man för flera år-
tionden sedan hos honom så mycket beun-
drat: den stora stilen, den eldiga energien,
den smältande sången — allt var oförändradrt.
Utom denna sköna och glänsande komposi-
tion hörde man ock Mendelssohns berömda
C-moll-trio, som i detta utmärkta föredrag
mottogs med hänförelse, och hvars scherzo
bisserades. — Slutnumret, Schumanns D-moll-
trio, är en temligen kaotisk och melodifat-
tig komposition af försvarlig längd; det
hände den snillrike tonsättaren stundom att
råka ut för dylika inspirationer, hvilka för
öfrigt hvarken sakna beundrare eller här-
mare; endast hans mästerstycken efterbil-
das ej — och det har goda skäl. W. B.
Hungl. Operan.
Svarta Dominon (Angela — Fröken Moe)
Hvarför har Svarta Dominon, en bland
Aubers bästa, allrabästa operetter, aldrig
velat göra riktig lycka på vår scen? Eme-
dan den ej allenast är en bland den franske
mästarens friskaste, utan ock bland hans
finaste, listigaste produkter, som förlorar
mycket genom förflyttningen från sin na-
turliga jordmån. Den fina, men hvassa per-
sifflagen af prelat- och klosterväsendet, som
i ett protestantiskt land (åtminstone i form)
är mindre fattlig, de skarpt utpreglade na-
tionella typerna, de talrika uddarne i dia-
log och musik, och framför allt den atmosfer
af gnistrande esprit, hvilken går som en
elektrisk ström genom det hela — huru be-
vara allt detta flyktiga gods på den långa
transporten, och huru ersätta hvad som der-
under går förloradt? — Angela koncentre-
rar ensamt i sin lilla person allt hvad ett
bortskämdt äkta pariserbarn har pikant,
nyckfullt, mångskiftande (händelsen passe-
rar i Spanien, men det gör ingenting); man
vet icke om madonna- eller grisettnaturen
är hennes rätta; så listig är hon, att hon till
och med narrar åskådarne, som dock känna
hennes spel, och i hennes högsta betryck är
det den hvirflande cachuchan som skänker
henne tröst och styrka. Men under detta
fyrverkeri döljer sig dock ett grunddrag af
ren känsla, som hon slutligen uppenbarar i
den sköna hymnen, kvars ljufva toner sprida
ett förklarande skim:uer öfver den mång-