RA TA nn tryck deri. Hon kom ihåg hvarje ord som han yttrat till henne angående sin hopplösa kärlek, och hvart och ett af dessa ord trängde allt djupsre in i hennes hjerta, fyllande det. samma med hittills ej anade qval. Om denne man omkomme i det afrikanska kriget, vidt skild från sitt fosterland och sina vänner, skulle hon sedan städee anklaga sig sjelf för att ha mördat honom. Hon hade hang hemlighet, hon hade hans själ, hon hade hans ära i Bina händer; och hon kunde intet annat och bättre göra för honom och sig sjelf än skicka honom bort till att lefva i ständig enslighet, glömd och öfvergifven. Hennes tankar blefvo allt mera outhärdliga; hon reste sig häftigt upp ur divanen och begynte gå oroligt fram och tillbaka i det trånga tältet. , Hennes lugn var borta, hennes stolthet var krossad, hern8 hjerta hade ändtligen blifvit tröffedt och svårt såradt. Den ende man hon någonsin lärt känna, som det skulle ba varit benne möjligt att älska, var skild ifrån henne genom en olycka, förfärligare än gjelfva döden. Och dock rodnace hon hastigt i sin ensamhet; hennes ögon återfingo sin gamla eld, en ny tanke, ännu oklar gom en aning, morgnade gig i hennes själ. Om — under kommande år — hon skulle fortfarande veta honom vara värdig sin havd och sitt bjerta, om hon sjelf komme att begvara den kärlek, som han byste för herne,