RA TA nn
tryck deri. Hon kom ihåg hvarje ord som
han yttrat till henne angående sin hopplösa
kärlek, och hvart och ett af dessa ord trängde
allt djupsre in i hennes hjerta, fyllande det.
samma med hittills ej anade qval. Om denne
man omkomme i det afrikanska kriget, vidt
skild från sitt fosterland och sina vänner,
skulle hon sedan städee anklaga sig sjelf för
att ha mördat honom. Hon hade hang hem-
lighet, hon hade hans själ, hon hade hans
ära i Bina händer; och hon kunde intet annat
och bättre göra för honom och sig sjelf än
skicka honom bort till att lefva i ständig
enslighet, glömd och öfvergifven.
Hennes tankar blefvo allt mera outhärdliga;
hon reste sig häftigt upp ur divanen och be-
gynte gå oroligt fram och tillbaka i det trånga
tältet. , Hennes lugn var borta, hennes stolt-
het var krossad, hern8 hjerta hade ändtligen
blifvit tröffedt och svårt såradt. Den ende
man hon någonsin lärt känna, som det skulle
ba varit benne möjligt att älska, var skild
ifrån henne genom en olycka, förfärligare än
gjelfva döden.
Och dock rodnace hon hastigt i sin ensam-
het; hennes ögon återfingo sin gamla eld, en
ny tanke, ännu oklar gom en aning, morgnade
gig i hennes själ.
Om — under kommande år — hon skulle
fortfarande veta honom vara värdig sin havd
och sitt bjerta, om hon sjelf komme att be-
gvara den kärlek, som han byste för herne,