Egenmdomshandel. Den i femte roten
vid Norra Hamngatan i Göteborg belägna stora
f. d. Billqvistska egendomen, uppbyggd af
kommerserådet Sahlgren, har blifvit försåld af
öfverskulten hr Alf. Almen till handelsfirman
Johansson Carlander tör 220,000 rdr.
Ett qvi pro qvo. VWVenersborgs Tidning
berättar följande roliga historia: Natten till förl.
lördag skulle brukaren P. Jansson i Uleberg,
Gestads socken, innan han begaf sig till hvila,
efterse, huruvida allt i gården befanns be-
tryggadt emot misstänkta personer, som ströka
omkring i granskapet. Han upptäckte dervid
till sin förvåning, att den om qvällen stängda
dörren till logen stod öppen, hvarföre han
skyndade att undersöka sitt lilla förråd och
fann, 2t två säckar af den på logen törvarade
hafredrösen — ej rengjord hafre — försvun-
nit. Ögonblickligen väckte han sin imanbygg-
naden slumrande raske son Johannes och un-
derrättade honom om förhållandet. Snabb
som en vind var Johannes i tygen, och be-
väpnad med en fruktansvärd knölpåk i han-
den, skyndade han ut att gripa visitatörerne.
Genast efter det att han utkom på landsvä-
gen, varsnade han framför sig två vandrare,
hvardera bärande eu säck på ryggen. Van-
dringsmännen, som tycktes känna sig oroade af
den ankommande, började nu cka sina steg
till språngmarsch, men Johannas, som nog
grundligt genomgått sin beväringsskola, ansåg
då, enligt taktikens reglor, ögonblicket vara
inne till anfall med bajonett och lät, sedan
han upphunnit den närmast varande fienden,
sin knölpåk mäta vidden af dennes rygg med
sådant eftertryck, att han släppte säcken från
sig, nöjd att genom flykten kunna bevara skin-
net. Johanzes kastade säcken åsido, lät pul-
tronen fly och eftersatte den andre gods
egaren. Denne gjorde dock halt och intog
en utmanande hållning, men Johannes var ej
van att blunda eller springa, han gjorde till
anfall gevär och gaf sin motståndare en så-
dan påksalfva, att äfven han måste lemna säc-
ken gom lösen för sin ogen frihet.
Den slagtning var nu slagen, och Johan-
neg kastade sina ärligt förvärfvade säckar på
skuldrorna, trygg som en ny Atlas. Att han
som en värdig son mottogs vid hemkomsten
i sin faders öppnade famn, var ju naturligt.
Men man skulle nu undersöka, om varan till
vigt och mått icke minskats. Hvem kan väl
beskrifva deras förvåning, då de i stället för
Shafredröse funno — den renaste, fullvigti-
gasto råg. Voro menniskorna då trollkar-
lar?.... FEller huru hade denna metamortos
åstadkommits? Så frågade hvarandra den för-
bluffade fadren och sonen.
Nog hade Johannes kunnat stoppa de båda
tjufvarne i säcken, men han tordes icke gripa
konungens befallningshafvande i embetet, och
gubben Peter befann sig nog bäst af att det
gick som det gick.