Om äldre och yngre allträds beskärning och vård. (Meddetladt.) Det torde ej kunna förnekas vara vår skyldighet att taga vara på eller troget förvalta det, som vi fått i arf af våra fäder. Ett sådant gemensamt arf, kommet från fäderna och som skall till barnen gå, äro utan tvifvel de allbträd, som till nytta och nöje planterats på enskilda eller allmänna platser. Kan någon neka till att vi hafva skyldighet att egna dessa planteringar den ans, de bohöfva? I praktiken förnekas detta likväl, ty vanligen ser man dessa planteringar öfverlemnade åt sig sjelfva, så att de förvildas och ej mer uppfylla sitt ändamål, eller ock blifva de utsatta för det gröfsta våld, och i båda fallen tvina de bort, allt i brist på vård. De träd, som af menniskan blifvit, så att sägr, uppfostrade och utplanterade, vare sig till nytta eller prydnad, måste ock af menniskor årligen åtojuta någon skötsel, om de skola bibehålla helsa och ett vackert utseende samt uppfylla det ändamål, för hvilket de blifvit uppdragna och utplanterade, Om vi emellertid kasta en aldrig så flyktig blick på våra äldre allträd, inom hufvudstader, synnerligast på de å kyrkogårdarne utplanterade, så skola vi finna ytterst få af dem friska. Detta kommer hufvudsakligen deraf, att dessa träd i flera omgångar blifvit afhuggna i en jemn yta 6 å8 fot från toppen. Denna för trädet barbariska behandling har uppreats hvart 5:te eller hvart 6:te år, likväl vanligen med iakttagande deraf, att den förnyade lemlästningen skett 2 å 3 tum ofvanför det nästföregående hugget. Erfarenheten har emellertid för längesedan lärt, att man ej får gå på det sättet till väga, såvida man ej med berådt mod vill utrota träd en. En af wig begagnad metod, genom hvilken ag haft glädjen se de mest tillfredsställande resultater, består deri — för attistörsta korthet derom lemna en antydniog — att göra träden pyramidformiga samt i årlig inskärning på årsskotten. Häraf lida tiäden icke ringaste skada. Då trädets krona uppnått den höjd och det utseende som önskas, återstår ingenting annat än att genom årsskottens inskärning bibehålla trädens form och utseende. All6räd, skurna efter denna metod, blifva icke blott vackra och friska, utan de lemna äfven bättre tillfälle än vanligt att med framgång wnsa gräsmattor omkring deras stammar. Re lan 1868 beskar jag efter min metod några räd på östra sidan af Adolf Fredriks församings kyrkogård, till hvilka jag tillåter mig att vänvisa intresserade. Tiden för trädens be kärning är nu inne och räcker till april må ad; men ju förr den verkställes, desto bättre ir det, åtminstone hvad beträffar lönnträden. Stockholm i december 1872. Karl Axel Karlsson, Stora Vattugatan 7, Å.