Hrr stadsfallmäktige 1 Marstrand tyckas hafva, i denna sin egenskap, timmarne räknade, Tisdagsnumret af Marstrands-Posten berättar nemligen att 14 pergoner, deraf 10 tillhörande stadsfullmäktige, till stadens magistrat inlemnat en ansökan om stadsfullmäktiginstitutionens upphörande tills vidare derstädes samt att allmänna frågor måtte från och med nästa år hänskjutas till allmän rådstuga. Anledningen härtill lärer vara den behandling, som ett förslag rörande ny skolhusbyggnad under och efter ett stadsfullmäktigsammanträde undergått. Tidningen tillägger att allmänna rådstugan sannolikt kommer att afskeda hrr stadsfullmäktige. Upsala universitet, Med. kandidatexamen är aflagd af F. O. Åberg, kalm., och C. M. Linroth, verml. Iskerens klagan. En insändare i Bohus läns tidning beklagar sig öfver, att en flicka, som tjenat hos en nämdeman, men nyligen flyttat derifrån till en ung fästman, låtit af den gamle nämdemannen mot äktenskapslöfte öfvertala sig att flytta tillbaka, Tidningens redaktion fogar vid den insända artikeln följande upplysande anmärkning: Det är en så gammal vanlig historia, att de förståndiga flickorna hafva blicken fästad på god försörjning, att denna händelse ej gerna kan hafva någon särskild märklighet; men då man evträget bedt oss om dess reproducerande, så ha vi ej velat neka. Det gör så godt för gsvartsjukan att få ett litet utbrott. Ny ångare, I tisdags på ft. m. ankom till Göteborg en för ångbåtsbolaget Thule derstädes i Sunderland nybyggd större lastångare, som erhållit namnet Kung Ring. Fartyget lastar 1,300 tons och har maskin om 100 hästars kraft samt akterut en väl inredd salong med hytter för passagerare. Kung Ring, som redan gjort flera resor å aflägsnare farvatten, föres af kapten S. E. Rinman, Tattaremoral. Från Eslöfs nvembermarknad berättar tidningen Framåt: Tattarne, sannolikt medlemmar af den stora skånska tjufligan, hade infunnit sig till marknaden i ett betydligt antal, och annnekterade portmonäer bära vittne om långa och smidiga fingrar. En fattig gumma mistade på detta sätt sin enda riksdaler, en summa, som för henne var större än 10,000 rdr för en konsul P. Olsson eller hr Ness. En annan gumma hade förlorat sju riksdaler. Tvenne mörklagda österns söner råkade i ovänskap. Den ene slog den andre, så att han stöp, och den andre rände en knif igenom armen på den förste. Sedan de länge mörbultat hvarandra, blefvo de förda till länsman Almström, som ställde till den ene ungefär följande fråga: tHar den karlen slagit er? Han? — Neej, dä har han iate. Och till den andre: Har den der skurit er? Noaj, visst icke, hr kommissarie ! Man måste således lössläppa dem, och de vandrade, om icke arm i arm, så åtminstone mycket vänskapligt ut i vida verlden. Tattarmoralen bjuder sådant.