Utrikes-Nyheter. Preussiska regeringen befinner sig i ett oaflåtligt krigstillstånd mot den s.k. nykatolska bekännelsens anhängare, hvilka, som bekant, äro trogna stallbröder till jesuiterna. Så förekom den 27 november i preussiska landtdagens andra kammare en ny batalj i detta envisa krig. Den bekante biskop Crementz hade förklarat en religionslärare vid Braunsbergs gymnasium, Wollmann, i kyrkans stora bannX, hveraf skulle följa hans afsättning; men regeringen hade ej velat medverka till denna vackra plans genomförande. Det klerikala partiet har naturligtvis många förespråkare i landtdagen och en af dem, Reichensperger, bragte frågan om Wollmanns afsättning på tal i riksförsamlingen. Han ville naturligtvis att Wollmann skulle förklaras ovärdig att längre behålla sin plats. Men undervisningsministern, dr Falk, var af alldeles motsatt åsigt, till stöd för hvilken han androg, bland andra, tvänne skäl, dem vi här återgifva. SÄr Wollman ännu katolik?4 frågade han och fortfor: Enligt rogeringens öfvertygelse är han det helt säkert, ty han var det före det ekumeniska mötet i Rom, och hvad biskoparne der beslöto, det är en sak som icke angår preussiska staten. Vidare yttrade ban: En biskoplig bannlysning kan aldrig beröfva Wollmann hans tjenst, ty kunde så ske, betydde ju en biskop mer än lagen, och det skall aldrig erkännas. Lagen skyddar dr Wollmann;, och derför blir han fortfarande religionslärare. Huru det med religionsun-. dervisningen öfver hufvud bör förhållas, det är en fråga som ensamt genom lagstiftning kan bestämmas.4 Följande dagen, den 28 november, förekom en liknande fråga på samma ställe. En riksdagsman, vid namn Mallinckrodt, hade skarpt enfallit regeringen för ott förbud för personer, hvilka vore medlemmar af något särskildt religionssamfund, att bekläda lärarebefattningar i de oftentliga folkskolorna. Äfven i denna fråga uppträdde kultusministern, dr Falk, och visade att detta förbud ingalunda innefattade någon kränkniog af gällande lag. Ordnandet af undervisningsfrågan måste bero på en samvetsgrann pröfning af statslifvets alla organer och deras fordringar. Det nu klandrade förbudet är vändt mot jesuiterorden, När regeringen . fått den öfvertygelsen, att vissa personer ej böra hafva något med skolundervisningen att skaffa, så är det äfven henres skyldighet att öppet tillkännagifva detta. Nu gäller det klandrade förbudet ingalunda lärare, ty af dessa finnes blott ett ringa antal som tillhör något här afsedt samfund, utan lärarinnor, och skollagen vet ej af qvinliga lärare. När nu qvinnor likväl bljfvit, på sidan om lagen och der förhållandena sådant medgifvit, antagna till lärarinnor, så måsto de ock på sidan om lagen kunna afsättas, der de icks befinnas, på sätt man väntat, uppfylla sina pligter. Uppsigten öfver qvinnornas verksamhet i gkolan Kan icke vara nog sträng, emedan de ingalunda kunna sägas vara sjelfständiga mot de bearbetningar, som på befallning från Rom bedrifvas af jesuiterna. Ministern yttrade äfven följande: Lika litet som det här skett en lagkrärkning, är