Utrikes-Nyheter.
Preussiska regeringen befinner sig i ett
oaflåtligt krigstillstånd mot den s.k. nyka-
tolska bekännelsens anhängare, hvilka, som
bekant, äro trogna stallbröder till jesuiterna.
Så förekom den 27 november i preussiska
landtdagens andra kammare en ny batalj
i detta envisa krig. Den bekante biskop
Crementz hade förklarat en religionslärare
vid Braunsbergs gymnasium, Wollmann, i
kyrkans stora bannX, hveraf skulle följa
hans afsättning; men regeringen hade
ej velat medverka till denna vackra plans
genomförande. Det klerikala partiet har
naturligtvis många förespråkare i landtda-
gen och en af dem, Reichensperger,
bragte frågan om Wollmanns afsättning
på tal i riksförsamlingen. Han ville natur-
ligtvis att Wollmann skulle förklaras ovär-
dig att längre behålla sin plats. Men un-
dervisningsministern, dr Falk, var af all-
deles motsatt åsigt, till stöd för hvilken
han androg, bland andra, tvänne skäl, dem
vi här återgifva. SÄr Wollman ännu ka-
tolik?4 frågade han och fortfor: Enligt ro-
geringens öfvertygelse är han det helt sä-
kert, ty han var det före det ekumeniska
mötet i Rom, och hvad biskoparne der be-
slöto, det är en sak som icke angår preus-
siska staten. Vidare yttrade ban: En
biskoplig bannlysning kan aldrig beröfva
Wollmann hans tjenst, ty kunde så ske, be-
tydde ju en biskop mer än lagen, och det
skall aldrig erkännas. Lagen skyddar dr
Wollmann;, och derför blir han fortfarande
religionslärare. Huru det med religionsun-.
dervisningen öfver hufvud bör förhållas, det
är en fråga som ensamt genom lagstiftning
kan bestämmas.4
Följande dagen, den 28 november, före-
kom en liknande fråga på samma ställe.
En riksdagsman, vid namn Mallinckrodt,
hade skarpt enfallit regeringen för ott för-
bud för personer, hvilka vore medlemmar
af något särskildt religionssamfund, att be-
kläda lärarebefattningar i de oftentliga folk-
skolorna. Äfven i denna fråga uppträdde
kultusministern, dr Falk, och visade att detta
förbud ingalunda innefattade någon kränk-
niog af gällande lag. Ordnandet af under-
visningsfrågan måste bero på en samvets-
grann pröfning af statslifvets alla organer
och deras fordringar. Det nu klandrade för-
budet är vändt mot jesuiterorden, När re-
geringen . fått den öfvertygelsen, att vissa
personer ej böra hafva något med skolun-
dervisningen att skaffa, så är det äfven hen-
res skyldighet att öppet tillkännagifva detta.
Nu gäller det klandrade förbudet ingalunda
lärare, ty af dessa finnes blott ett ringa
antal som tillhör något här afsedt samfund,
utan lärarinnor, och skollagen vet ej af
qvinliga lärare. När nu qvinnor likväl bljf-
vit, på sidan om lagen och der förhållan-
dena sådant medgifvit, antagna till lärarin-
nor, så måsto de ock på sidan om lagen
kunna afsättas, der de icks befinnas, på sätt
man väntat, uppfylla sina pligter. Uppsig-
ten öfver qvinnornas verksamhet i gkolan
Kan icke vara nog sträng, emedan de inga-
lunda kunna sägas vara sjelfständiga mot
de bearbetningar, som på befallning från
Rom bedrifvas af jesuiterna.
Ministern yttrade äfven följande: Lika
litet som det här skett en lagkrärkning, är