Upsala studentkårs minnesfest öfver Carl XV. (Från Dagens Nyheters referent.) Upsala den 1 december. Denna förut omtalade fest firades i går å samma lokal och vid samma tid på dagen som universitetets fest i fredags af samma anledning. Processionen, som utgjordes af akademistaten, inbjudna stater och kårer samt studentkåren, talrikt representerad, framskred tre och tre i ledet igenom en tät folkmassa, som festlokalen icke kunnat rymma. Under intåget i salen, som var lika dekorerad och lika festligt upplyst som föregående dag, utförde det akademiska kapellet, under direktör Josephsons ledning, den af honom för dessa fester komponerade :sorgmarsch, hvarpå studentkårens sångförening, under dr Forsmans anförande; afsjöng följande af studenten af Gestrike-Helsinge nation J. P. Wallin, till Heffners melodi: SLåt dina portar upp författade inledningssång: Grafven att Honom fånga öppnat förgifves sin dunkla port; Fast hon gömt Hans stoft, Han finns icke der; i vårt hjerta Han funnit en tillflyktsort. Döden lät purpurns sken förblekna och släckte kronans glans ; Men Hans minne grafvens natt genomlyser, och kärleken binder deråt sin krans. Han som så ofta bland oss trädde, Öfver sin purpur togan klädde! Är Han försvunnen, Äc Han upphunnen Redan af döden, förrn målet vanns? Säll den, som undan striden Hamnande bortom en graf fått ro! Dånet af stormarna här i tiden E; når till det hem, der Hans hjerta skall : bo. — Än från sitt tempel med kungafider Mäktigt oss alla beherrskar Han; Svea till grafven trider, Sörjande djupt, ty dess kärlek Han vann. Efter en kort paus uppstämdes af sångarne Gunnar Wennerbergs för tillfället, så till ord som musik, författade Kung Carls drapa, orden af följande innehåll: Kall på båren i Kungaborgen Carl den femtonde hvilar. Dom öfver döde Nordmannadrotten Framtid fälle med oväld. Man var Han, Kung var Han, Nu vår sorg faller vida. Härefter besteg studentkårens ordförande, docenten dr E. V. Montan, talarestolen och höll festtalet, hvari han i gripande ordalag skildrade den hädangångne monarkens person och verksamhet samt särskilt hans betydelse för detta universitet och dess ungdom, som han städse höll så kär. Sedan derpå afsjungits Wennerbergs vid Oscar I:s tronbestigning författade CKonunga-edX så lydande: Bjöd så i Thule en Konuagased Son vid sin fuders graf att svärja: Allfader, hör min Konunga. ed! Lant vill jag taga, oväns land härja; Eget land större jag göra vill, Eller sätte jag lifvet vill. Kom så en Konung i sena led, Löfte vid död Kungs graf att svärja: Allfader, hör min Konunga-ed! Land vill jag skydde, land vill jag värja, Sanning och Rätt jag frimja vill, Eller sätte jag lifvet till. uppträdde docenten, lektor C. D. af: Wirsön och tolkade i ett versifieradt föredrag dagens betydelse. Nu afsjöng sångkören direktör Josephsons herrliga requiem 4Kyrie Eleison4, hvarpå festen afslöts med Aug. Södermans nya originela sorgmarsch, utförd af akademiska kapellet. Gårdagens fest, likasom äfven fredagens, gjorde på alla de närvarandes sinnen det djupaste och högtidligaste intryck. PRENSA SITT ASIENS Ar