Upsala studentkårs minnesfest
öfver Carl XV.
(Från Dagens Nyheters referent.)
Upsala den 1 december.
Denna förut omtalade fest firades i går å
samma lokal och vid samma tid på dagen
som universitetets fest i fredags af samma
anledning. Processionen, som utgjordes af
akademistaten, inbjudna stater och kårer
samt studentkåren, talrikt representerad,
framskred tre och tre i ledet igenom en tät
folkmassa, som festlokalen icke kunnat rymma.
Under intåget i salen, som var lika dekore-
rad och lika festligt upplyst som föregående
dag, utförde det akademiska kapellet, under
direktör Josephsons ledning, den af honom
för dessa fester komponerade :sorgmarsch,
hvarpå studentkårens sångförening, under
dr Forsmans anförande; afsjöng följande af
studenten af Gestrike-Helsinge nation J. P.
Wallin, till Heffners melodi: SLåt dina por-
tar upp författade inledningssång:
Grafven att Honom fånga öppnat förgifves sin
dunkla port;
Fast hon gömt Hans stoft, Han finns icke der;
i vårt hjerta Han funnit en tillflyktsort.
Döden lät purpurns sken förblekna och släckte
kronans glans ;
Men Hans minne grafvens natt genomlyser, och
kärleken binder deråt sin krans.
Han som så ofta bland oss trädde,
Öfver sin purpur togan klädde!
Är Han försvunnen,
Äc Han upphunnen
Redan af döden, förrn målet vanns?
Säll den, som undan striden
Hamnande bortom en graf fått ro!
Dånet af stormarna här i tiden
E; når till det hem, der Hans hjerta skall :
bo. —
Än från sitt tempel med kungafider
Mäktigt oss alla beherrskar Han;
Svea till grafven trider,
Sörjande djupt, ty dess kärlek Han vann.
Efter en kort paus uppstämdes af sångarne
Gunnar Wennerbergs för tillfället, så till
ord som musik, författade Kung Carls drapa,
orden af följande innehåll:
Kall på båren i Kungaborgen
Carl den femtonde hvilar.
Dom öfver döde Nordmannadrotten
Framtid fälle med oväld.
Man var Han, Kung var Han,
Nu vår sorg faller vida.
Härefter besteg studentkårens ordförande,
docenten dr E. V. Montan, talarestolen och
höll festtalet, hvari han i gripande ordalag
skildrade den hädangångne monarkens person
och verksamhet samt särskilt hans betydelse
för detta universitet och dess ungdom, som
han städse höll så kär. Sedan derpå af-
sjungits Wennerbergs vid Oscar I:s tronbe-
stigning författade CKonunga-edX så lydande:
Bjöd så i Thule en Konuagased
Son vid sin fuders graf att svärja:
Allfader, hör min Konunga. ed!
Lant vill jag taga, oväns land härja;
Eget land större jag göra vill,
Eller sätte jag lifvet vill.
Kom så en Konung i sena led,
Löfte vid död Kungs graf att svärja:
Allfader, hör min Konunga-ed!
Land vill jag skydde, land vill jag värja,
Sanning och Rätt jag frimja vill,
Eller sätte jag lifvet till.
uppträdde docenten, lektor C. D. af: Wirsön
och tolkade i ett versifieradt föredrag dagens
betydelse. Nu afsjöng sångkören direktör
Josephsons herrliga requiem 4Kyrie Eleison4,
hvarpå festen afslöts med Aug. Södermans
nya originela sorgmarsch, utförd af akade-
miska kapellet.
Gårdagens fest, likasom äfven fredagens,
gjorde på alla de närvarandes sinnen det
djupaste och högtidligaste intryck.
PRENSA SITT ASIENS Ar