hä trasiga tält, retade henne. Men med detta inrotade agg mot allt hvad förnämt heter förenade sig nu en svartsjuka, så bitter, så brännande, att den gjorde den stackars flickan alldeles: yr i hufvudet. Hvarje ädlare känsla döfvades hos henne af den vilda passion, som bestormade hennes bjerta. Hon tyckte, det skulle vara så obeskrifligt njutningsrikt att få vanställa denna sköna qvinna, att få beröfva henne hennes fägring, eftersom hon icke kunde frånrycka henne dessa rent andliga företräden, om hvilkas tillvaro hon lefvat i okunnighet ända till dess hon såg henne första gången, men hvilkas värde hon nu fattade, hvarför hon ock förstod, huru ofullkomlig hon sjelf var. Denna qvinna sysselsatte oupphörligt hennes tankar; och fastän hon hatade henne så djupt, kände hon sig dragen till henne med en oemotståndlig makt. Hon längtade att komma i rivalens närhet, för att riktigt få ze på henne; ty fru Corona var ju så olik alla andra fruntimmer, med hvilka Cigarette sammanträffat under sitt äfventyrliga lif, som till största delen tillbragts i läger och baracker. Hon nalkades alltmera hertiginnans tält; det var som hade en stark osynlig hand mot hennes egen vilja ledt henne åt detta håll. Skildtvakterna gingo fram och åter med afmätta steg utanför de förnäma personernas tält; de eågo visserligen Cigarette komma, men det föll ingen af dem in att hindra