hur ö då Nere
heter och omedvetet frestade honom att förråda
sin broder och sitt gifna löfte. Denna kalla
likgiltighet, som alltid utmärkt henne och
hvilken så många funnit orubblig, oöfvervin-
nerlig, var nu försvunnen, och sympatiens,
deltagandets, ifverns värma hade trädt i dess
ställe. Det var: en hel verld af känslor i
hennes ansigte, en obeskriflig vältalighet i
hennes ögon ...
Att göra hvad som hon bad honom om var
ingenting annat än hans verkliga rättighet,
och en herrlig framtid skulle derigenom öppna
sig för honom; men — han kunde det icke.
Han hade lofvat att aldrig uppoffra sin bro-
der; detta löfte höll honom fjettrad med en
oemotståndlig kraft.
— Hvarför svarar ni mig inte? fertfor hon,
i det hon lutade sig framåt med förundran,
tvifvel och en vaknande fruktan i sin blick,
hvilken fästades på honom så tankfull, så
forskande. Är det möjligt, att ni fått under-
rättelse om det arf, som skulle tillfallit er,
ifall ni ej ansetts död i ert hemland, och att
ni icke desto mindre frivilligt stannat här
såsom en simpel soldat? Lord Royallieu må-
ste ovilkorligen afstå åt er sin titel och för-
mögenhet. Det kan han icke vägra, han må-
ste känna igen er genast... Åh! nu när jag
ser på er, kommer jag så väl ihåg, hurudan
ni var i min barndom; ni är er så lik; Phi-
lip skall icke en sekund tveka att kasta Big
i era armar.