från generalmajoren Arbin hade konungen förklarat att Zachrisson ej kunde erhålla befordran till batterichef derföre, att han hade deltagit i ett reformmöte angående representationsfrågan, dervid han dock hade varit en bland dem, som yttrat sig för regeringens förslag. Hans uppgifter härom blefvo aldrig vederlagda, men generalmsjoren Årbin måste taga afsked derföre, att han hade sagt Zachrisson att det varit konungens beslut att han ej kunde få batterichefsbeställningen. Åtskilliga sådana drag från regeringens sida hade ånyo bragt Aftonbladet i oposition, och en liflig strid om regeringens poitik uppstått mellan Aftonbladet och Dagligt Allehanda, hvaraf ett hufvudmoment här förtjenar upptagas, såsom karakteristiskt för ställningar och förhållanden under åren 1845—1848. Det inträffade nemligen, under det man på högre ort gerna ville bafva regeringens politik ansedd som liberal, att insända artiklar af en reaktionär karakter, eller sådan som påminde om det gamla systemet och om tendensen för ett inre Ryssland, ständigt infördes i Posttidningen. Detta väckte naturligtvis ett stort uppseende i en regerings blad som ville anses frisionad, men hos ingen var barmen så stor som hos Dagligt Allehandas redaktör. Han påstod och trodde sannolikt, att dessa artiklar idkeligen infördes emot konungens vilja, och ondgjordes deröfver att regeringen icke hade nog kraft att kunna tygla Posttidningens rebelliska redaktion. Artiklarnes författare antogs allmänt vara numera generalmajoren H., som då tillika var adjutant hoskonungen och i denna egenskap uppvaktade på slottet och hade ständigt tillträde hos majestätet, hvilket gjorde att förhållandet tycktes Dagligt Allehanda ännu mer förargelseväckande. Andra funno det enkelt nog; det var ifrån detta och likartale förhållanden -som misstanken om det så kallade basculesystemet uppstod hos allmänheten. Aftonbladet dref härvid emot Dagligt Allehanda den satsen, att det betydde mindre om Adjutanten fick skrifva i Posttidningen, blott regeringen icke handlade i samma anda, men å andra sidan, att, om regeringen vore verkligt liberalt sinnad, så vore nog Posttidningen det äfven. Sjelfva spetsen, så att säga, af polemiken emellan Aftonbladet och Dagl. Allehanda var att Allehanda förebrådde Aftonbladet.brist fa god vilja, då det låg regeringen i hälarne med lander just nu, då regeringen höll på att blifva verkligt liberal. Aftonbladet åter förmenade att det tycktes, som om Dagligt Allehandas redaktör hade ett ständigt behof af att vara dupe. Slutligen väckte denna sak och striden derom så stort uppseende och äfven löje, att Adjutanteartiklarne i Posttidningen åtminstone för en tid måste inställas; och Dagligt Allehanda förkunnade nu med triumf att Adjuatanten blifvit förbjuden att skrifva, hvilket gaf anledning till det skämtsamma talesättet, att regeringen hade satt munlås för Posttidningen. (Forts.) Smart RR KR ONT OR RRRINE n