till följd att den ena tidningen efter den andra snart följde Aftonbladets exempel och öfvergick från morgontill attontidniog, äfvensom de alla etterhand följt Aftonbladet i spåren i afseende på den yttre anordningen. Emellertid dröjde det icke mer än ett par månader på det nya året, förrän äfven Lagergren, som redan hade visat symptomer af ånger och af otålighet för de utfall, för hvilka han såsom medarbetare i en tidning kunde bli blottställd och derföre blott några få gånger hade lemnat bidrag till tidningen, förklarade sig hindrad att deltaga i redaktionen. Möller var då den ende medarbetaren som återstod, men han blef, såsom utmärkt skicklig sakförare, snart så upptagen af juridiska kommissioner, som gåfvo bättre förtjenst, att han blott ett par gånger i veckan kunde lemna något kortare bidrag, som då alltid emottogs af allmänheten såsom en godbit, och en eller annan gång, men sällan, ön ledande polemisk artikel som blixtrade af skärpa och snille. Tre eller fyra poemer som hade mycken framgång, voro äfven af honom, såsom Pompe, den prisvärde favoriten ; Farbror Mårtens ridt till ärans tempel och ett par andra. Han ville för öfrigt icke ingå i något kompaniskap om tidningen, förmodligen ännu tviflande på dess fråmgång, men qvarstod mot särskildt årshonorarium tills frampå året 1833. På detta sätt stod jag emellertid redan i slutet af februari. 1831 ensam med bördan af det hufvudsakliga redaktionsbestyret, likasom ensam egare af tidningen och måste nu söka erhålla andra medarbetare. Bland dessa nämner jag företrädesvis med tacksamhet n.v. protokollssekreteraren och riddaren Nils Arfvidson, som under en del af året 1831 samt hela året 1832 ej blott till det mesta besörjde öfversättningen af de utländska nyterna, utan skref många ledande politiska artiklar, vittnande om värma och talang, undertecknad A, hvilka gerna lästes af ällmänheten, hvarföre ock den nyssnämda signaturen plägade kallas: det ammande A, Efter att hafva lemnat denna ötversigt af ett företags tillkomst, hvaråt jag egnat min dagliga verksamhet såsom hufvudredaktör under mer än 21 år, med undantag af några få veckors frånvaro sommartiden ungefär hvartannat år, anser jag öfverflödigt att meddela dess påföljande historia mera omständligt. Det må dock nämnas, att tidningen snart nog uppmuntrades af allmänheten så, att den uji cirkulation tog försteget af. alla de öfriga, oaktadt de ständiga anfallen från de iäldre salarierade bladen och i trots deraf, att senare icke allenast regeringen fann sig föranlåten att förvandla den sömniga Postoch Inrikestidningen till en statstidning, der de officiella tillgörandena försvarades. stundom likväl med nog eget tillskrufvade så kallade beriktiganden, utan dessutom en större daglig tidning, Svenska biet, uppsattes enkom för att motarbeta Aftonbladet, eller, såsom det sjelf sade, med syfte att vå opposition mot oppositionen; ett bemödande som sedermera sekunderades verksamt af professor Palmblads penna, uti Tiden, ett blad, som af honom utgafsförst i Stockholm, sedan i Upsala. Det var isynnerhet Aftonbladets bemös dande att bekämpa det så kallade sidoinflytandet hos konungen, att visa de konstitutionella och representativa inrättningarnes skenlif och slapphet, och att göra den i grundlagen tillåtna offentligheten af de allmänna ärendena till en vecklighet, som hade väckt oro på högre ort likasom bland en del af byråkratien. Äldre personer inom embetsverken, som minnas tillbaka till den tiden, kunna intyga huru ogerna man den tiden såg att.regeringsåtgärder meddelades i tryck; och att en tidningsredaktör öfverhufyud betrak tades nästan: såsom . fågeltri.. Helt annorlunda blef det sedan, då högt uppsatte mäli fufino sig föranlåtne ätt äfven gripa till pennan och diskussionens rätt gjorde sig erkänd; jag vågar ock tro, att mina bemödanden genom Aftonbladet haft någon andel i att sålunda häfda åt pressen en annan samhällsställning, så att denna numera beror egentligen på tidningens egen moraliska halt och på det politiska förstånd hvarmed den handhafves. Det är kändt, att ännu för 30 år sedan de flesta-domare vid brottmålsransakningar, men isynnerhet. poliskammaren i hufvudstaden, ansågo såsom en. ambitionssak att, när en anklagad kom inför deras skrank, få honom att bekänna, hvarföre ock ransakningen vanligen börjades så, som om det kunde tagas för afgjordt att den anklagade vore brottslig; att snärja honom gällde såsom ett prof på mycken skicklighet. I fängelserna var det ingenting ovanligt att fångar fingo stryk för att förmås att bekänna. Detta skräcksystom var egentligen. en traditioa och ett art ifrån Gustaf den-tredjes polis, hvarom en mängd upprörande berättelser ännu ej fallit ur minnet hos äldre personer, äfvensom det till en vias grad hade sin upprinnelse i det inqvisitoriska rättegångssätt som vår lag stadgar i brottmål, nen offentligheten är dock. ett verksamt medel mot alltför stora öfverdrifter deraf, Jag. ansåg det vara särdeles angelägetiatt i dennariktniög söka bryta en väg, som förut var föga bantad och det lyckades äfven, fastin ingalunda utan svårigheter och trakasserier af många slag, som det dock här blefve: för, vidlyftigt att omförmila. Det är redan nämdt att mtflghaten den tiden var vida större än den sedan blifvit och ökades af den politiska skuggrädsla, som utgjorde ett hufvaddrag hos den dåvarande regeriogen. Ett af. de förnämsta vapen, som man sökte använda mot Aftonbladet, blef sålunda stt insinuera att det ville ingenting mindre äa förvandla Sveee till republikt, samt ätt idkeligen upprepa, uu Aftonbladet vore emädeligt emot både regering ock embetsmän, ja Efven -mot konungens egen perso. Jag. amersdet vara skäl att här framhålla dessa beskyllningar såsom ett särskildt karaktersdrag hos Aftonbladets.motståndare, derföre att aldrig nagot bevis i sak på smädelse, hvarken mot konungen ler rådgifvarnes personer kunnat framdragas ur tjuguen ÄN af tidningen. Att sådant icke ute blifrit och att det beifrats om det kunnat utfinnas, deril!l kan man döma iaf: beskaffenheten af de tre åtal, för hvilka Aftonbladet sammanräknadt-yarit-föremål.under 21 år. : Det företa ti år 1832 isanledning ålen; visserligeo-.af förhastande införd;.potis om ett. utspridt rykte att någön hade kastat ett TAPPA meadjarsenik-i en -brann och af enuppmi: ng till polisen att till sinnenas ÅaRngng vederlägga det. Badima. Det andra var år 1835 för en översatt artikel ur franska tidningep le Nätional.om det österrikiska förtrycket i Italien och der; det bland annat stod, att Österrike hade mördat (era af Italiens Kdlaste söner, Hyilket ock vär sanning, on! man tänker på de tortyrer, som grefve Gonfalonieri; Silvio Pellico och många fleraitalienska atrioter fingo undergå i Spielbergs och Venedigs Fängelser. Emellertid åtalades . denna artikel, hvaraf en annan öfversättning redan hade stått i en norsk tidning, ochurbota ansvar-yrkades på mig, som då ännu var ansvarig utgifvare (hvilket fortfor tills tidningen första gången indrogs öch jag förlorade rättigheter). Stora ansträngningar gjordes för att få detta tryckfrihetsmål afgjordt efter vederbörandes önskan och jurymannavalet gjordes med synnerlig omsorg; namnen finnas i 1835 Ars årgång., Det var ock så nira, att.fem ledamöter af jaryn. fällde, men som sex erfordras för att få en skrift fälld såsom brottslig, lyckades det ändock icke. Jag omnämner detta mål, redan mirkvärdigt i sig sjelf såsom ett karakteristiskt bevis på de maktegandes dåvarande ofördragsamhet emot tryckpresse! den tiden, egentligen derRR er RR