till följd att den ena tidningen efter den andra
snart följde Aftonbladets exempel och öfvergick
från morgon- till attontidniog, äfvensom de alla
etterhand följt Aftonbladet i spåren i afseende
på den yttre anordningen.
Emellertid dröjde det icke mer än ett par må-
nader på det nya året, förrän äfven Lagergren,
som redan hade visat symptomer af ånger och
af otålighet för de utfall, för hvilka han såsom
medarbetare i en tidning kunde bli blottställd
och derföre blott några få gånger hade lemnat
bidrag till tidningen, förklarade sig hindrad att
deltaga i redaktionen. Möller var då den ende
medarbetaren som återstod, men han blef, såsom
utmärkt skicklig sakförare, snart så upptagen af
juridiska kommissioner, som gåfvo bättre för-
tjenst, att han blott ett par gånger i veckan
kunde lemna något kortare bidrag, som då alltid
emottogs af allmänheten såsom en godbit, och
en eller annan gång, men sällan, ön ledande po-
lemisk artikel som blixtrade af skärpa och snille.
Tre eller fyra poemer som hade mycken fram-
gång, voro äfven af honom, såsom Pompe, den
prisvärde favoriten ; Farbror Mårtens ridt till
ärans tempel och ett par andra. Han ville för
öfrigt icke ingå i något kompaniskap om tidnin-
gen, förmodligen ännu tviflande på dess fråm-
gång, men qvarstod mot särskildt årshonorarium
tills frampå året 1833.
På detta sätt stod jag emellertid redan i slu-
tet af februari. 1831 ensam med bördan af det
hufvudsakliga redaktionsbestyret, likasom ensam
egare af tidningen och måste nu söka erhålla
andra medarbetare. Bland dessa nämner jag fö-
reträdesvis med tacksamhet n.v. protokollssekre-
teraren och riddaren Nils Arfvidson, som under
en del af året 1831 samt hela året 1832 ej blott
till det mesta besörjde öfversättningen af de ut-
ländska nyterna, utan skref många ledande po-
litiska artiklar, vittnande om värma och talang,
undertecknad A, hvilka gerna lästes af ällmän-
heten, hvarföre ock den nyssnämda signaturen
plägade kallas: det ammande A,
Efter att hafva lemnat denna ötversigt af ett
företags tillkomst, hvaråt jag egnat min dagliga
verksamhet såsom hufvudredaktör under mer än
21 år, med undantag af några få veckors från-
varo sommartiden ungefär hvartannat år, anser
jag öfverflödigt att meddela dess påföljande hi-
storia mera omständligt. Det må dock nämnas, att
tidningen snart nog uppmuntrades af allmänheten
så, att den uji cirkulation tog försteget af. alla de
öfriga, oaktadt de ständiga anfallen från de iäl-
dre salarierade bladen och i trots deraf, att se-
nare icke allenast regeringen fann sig föranlå-
ten att förvandla den sömniga Post- och Inrikes-
tidningen till en statstidning, der de officiella
tillgörandena försvarades. stundom likväl med
nog eget tillskrufvade så kallade beriktiganden,
utan dessutom en större daglig tidning, Svenska
biet, uppsattes enkom för att motarbeta Afton-
bladet, eller, såsom det sjelf sade, med syfte
att vå opposition mot oppositionen; ett bemö-
dande som sedermera sekunderades verksamt af
professor Palmblads penna, uti Tiden, ett blad,
som af honom utgafs- först i Stockholm, sedan i
Upsala. Det var isynnerhet Aftonbladets bemös
dande att bekämpa det så kallade sidoinflytan-
det hos konungen, att visa de konstitutionella
och representativa inrättningarnes skenlif och
slapphet, och att göra den i grundlagen tillåtna
offentligheten af de allmänna ärendena till en
vecklighet, som hade väckt oro på högre ort lika-
som bland en del af byråkratien. Äldre perso-
ner inom embetsverken, som minnas tillbaka till
den tiden, kunna intyga huru ogerna man den
tiden såg att.regeringsåtgärder meddelades i tryck;
och att en tidningsredaktör öfverhufyud betrak
tades nästan: såsom . fågeltri.. Helt annorlunda
blef det sedan, då högt uppsatte mäli fufino sig
föranlåtne ätt äfven gripa till pennan och dis-
kussionens rätt gjorde sig erkänd; jag vågar ock
tro, att mina bemödanden genom Aftonbladet
haft någon andel i att sålunda häfda åt pressen
en annan samhällsställning, så att denna numera
beror egentligen på tidningens egen moraliska
halt och på det politiska förstånd hvarmed den
handhafves.
Det är kändt, att ännu för 30 år sedan de fle-
sta-domare vid brottmålsransakningar, men isyn-
nerhet. poliskammaren i hufvudstaden, ansågo
såsom en. ambitionssak att, när en anklagad kom
inför deras skrank, få honom att bekänna, hvar-
före ock ransakningen vanligen börjades så, som
om det kunde tagas för afgjordt att den ankla-
gade vore brottslig; att snärja honom gällde så-
som ett prof på mycken skicklighet. I fängel-
serna var det ingenting ovanligt att fångar fingo
stryk för att förmås att bekänna. Detta skräck-
systom var egentligen. en traditioa och ett art
ifrån Gustaf den-tredjes polis, hvarom en mängd
upprörande berättelser ännu ej fallit ur minnet
hos äldre personer, äfvensom det till en vias grad
hade sin upprinnelse i det inqvisitoriska rätte-
gångssätt som vår lag stadgar i brottmål, nen
offentligheten är dock. ett verksamt medel mot
alltför stora öfverdrifter deraf, Jag. ansåg det
vara särdeles angelägetiatt i dennariktniög söka
bryta en väg, som förut var föga bantad och det
lyckades äfven, fastin ingalunda utan svårighe-
ter och trakasserier af många slag, som det dock
här blefve: för, vidlyftigt att omförmila.
Det är redan nämdt att mtflghaten den tiden
var vida större än den sedan blifvit och ökades
af den politiska skuggrädsla, som utgjorde ett
hufvaddrag hos den dåvarande regeriogen.
Ett af. de förnämsta vapen, som man sökte an-
vända mot Aftonbladet, blef sålunda stt insinuera
att det ville ingenting mindre äa förvandla Sve-
ee till republikt, samt ätt idkeligen upprepa,
uu Aftonbladet vore emädeligt emot både rege-
ring ock embetsmän, ja Efven -mot konungens
egen perso. Jag. amersdet vara skäl att här
framhålla dessa beskyllningar såsom ett särskildt
karaktersdrag hos Aftonbladets.motståndare, der-
före att aldrig nagot bevis i sak på smädelse,
hvarken mot konungen ler rådgifvarnes personer
kunnat framdragas ur tjuguen ÄN af tid-
ningen. Att sådant icke ute blifrit och att det
beifrats om det kunnat utfinnas, deril!l kan man
döma iaf: beskaffenheten af de tre åtal, för hvilka
Aftonbladet sammanräknadt-yarit-föremål.under
21 år. : Det företa ti år 1832 isanledning ålen;
visserligeo-.af förhastande införd;.potis om ett.
utspridt rykte att någön hade kastat ett TAPPA
meadjarsenik-i en -brann och af enuppmi: ng till
polisen att till sinnenas ÅaRngng vederlägga det.
Badima. Det andra var år 1835 för en översatt
artikel ur franska tidningep le Nätional.om det
österrikiska förtrycket i Italien och der; det bland
annat stod, att Österrike hade mördat (era af
Italiens Kdlaste söner, Hyilket ock vär sanning,
on! man tänker på de tortyrer, som grefve Gon-
falonieri; Silvio Pellico och många fleraitalienska
atrioter fingo undergå i Spielbergs och Venedigs
Fängelser. Emellertid åtalades . denna artikel,
hvaraf en annan öfversättning redan hade stått i
en norsk tidning, och- urbota ansvar-yrkades på
mig, som då ännu var ansvarig utgifvare (hvilket
fortfor tills tidningen första gången indrogs öch
jag förlorade rättigheter). Stora ansträngningar
gjordes för att få detta tryckfrihetsmål afgjordt
efter vederbörandes önskan och jurymannavalet
gjordes med synnerlig omsorg; namnen finnas i
1835 Ars årgång., Det var ock så nira, att.fem
ledamöter af jaryn. fällde, men som sex erfordras
för att få en skrift fälld såsom brottslig, lyckades
det ändock icke. Jag omnämner detta mål, redan
mirkvärdigt i sig sjelf såsom ett karakteristiskt
bevis på de maktegandes dåvarande ofördragsam-
het emot tryckpresse! den tiden, egentligen der-
RR er RR