SV Vv När han återfick sansen, låg han på en stenbänk i skuggan af en mur, och många nyfikna, bronsfärgade ansigten omgåfyo honom. Bredvid honom porlade en källa. Han kom genast ihåg allt. — Hvar är han? frågade han. De begrepo att han menade den döde mannen, och minst tio röster svarade honom på en gång. De hade varsamt lagt liket i en liten mörk kammare. Han sträckte ut sin hand för att mottaga den vattenbägare, som de bjödo honom. — Badla straxt en frisk häst åt mig; jag har ett vigtigt ärende att uträtta, yttrade han härvid. Han visste att ingen vänskap, ingen sorg, intet lidande kan vara en giltig anledning för en soldat att uppskjuta fullgörandet af sin pligt. Han tömde vattonbägaren begärligt; derefter resto han sig upp, CR Dogåre deras anbud att hjelpa honom. helt enkelt. De förstodo honom; det fanns franska soldater bland dem, och dessa ledsagade utan att göra någon invändning eller framkasta någon fråga, till det lilla fyrkantiga rum i en af byggnaderna, der de placerat den döda kroppen. Han gaf med en åtbörd tillkänna att han ville vara ensam; och alla drogo sig då tillbaka.