gjordt förgäfvess Hvad vi hade fått var en interimsstyrelse, till dess folket i frihetens skola, hvilken väcker alla anlag och stärker alla viljor, hannit förbereda sig till sitt kall. Styrelsens dagar voro räknade allas : 3 omv medvetande 2 do höga pligter, grundlagen Möxger, ttresklade sina hjertblad ; då folket erkände, att friheten — såsom en frigörelse af alla goda; bundna krafter, såsom ett värn mot envälde och orättvisa, såsom en grundval för det tid och den sjelfständighet, hvilka framkalla en såväl för den öäskilde som för det allmänna gagnande verksamhet — är en samhällslycka sådan gom ingen annan; : då fölket förstod framåtskridandets tanke och visste att väga vilkoren för dess verkliggörande till utveckling, trefnad och välfärd på lifvets alla områden 4 Sida det lärt sig iuse, att endast det blir dess verkliga egendom och otappliga vinst, söm är gjelfförvärtvadt och sjelfförsvaradt; oSVi, minö herrar, hafva varit vittnen till, ält den stora, för folkets öde bestämmande förändringen gjort sitt inträde i vårt samhällslif under motstånd och åter motstånd -— öch motstånd om igen från deta5 sida, hvilka hitills sötit tid såbiäa börd som makten, och Ceras Vänner. Vi kunna redan nu so tillbaka på en lång kola ar arbete, ansträngningar och 3crider, som detta motstånd framkallat. Seg rar och nedorlag ha skiftat öm; men vi kunna lock äfven Aåitidigt peka på en annan kedja st iönhat än vunna framgångar — och sjelfva motgångarne äro blott förberedelser till nya segrar, ty de lärd, de stålsätta, de förena; Ja, väl böra vi inom 058 Väl rotfästa dessa minnen, vi, som stå midt i arbetet och midt i striden. Hvarje paragraf i grundlagen är en förtroendefallmakt till kömmandö slägten — och hvarje riönlig handling, gjord i kraft af henör, manar oss med styrkan af en hedersskuld att äfven göra hvad på oss ankommer. Vår sak är väl en vunnen gak. Fölkmeningens kraftiga ström. går åiä gäng isia djupa flodbädd, oh intet dch intet förmå mot ho öm Wppbygga några dammar. Mon det är vår uppgift — den som förenar oss i tankar och känslor — att på vårt slägtes vägnar föra fribetsverket — vidare framåt, Från fäder är det komnmet, till söner skall det gå under en städse rikare och berrligare utveckling; och så skall det ske, när hvar och en af oss med ifver och trohet, med att uppbjuda all sin insigt och all sin kralt, och framför allt med kärlek till sjelfva saken, sluter sig till folketå samverkan i de af författningen öpp hade riktningarna, hvilka alla föra till samma stora mål: folkstyrelse, tolkära, folklycka! Detta är det sogtande i folkets lif, detta är den kallolse, det anvisar, detta är den starka öfvertygelse, det skänker! — Det,l som nu kommit, måste det då icke komma? Måste icke grundlagen framkalla olitisk utveckling hos folket? Måste icke Tolket följa utvecklingens kallelse och kraf för att uppnå samhällets ändamål? Måste det icke i öfverensstämmelse med denna kallelse och med desså ändamål för ögat välja en riksdag, som sannt och starkt representerade dess vilja, önskningar, tankar och makt? Har riksdagsmsjoriteten icke framgått ur denna starka rörelse, och hafva icke dess hållning och handlingssätt derigenom föreskrifvits? Var icke dess gerning folkets gerning? Folket skall nog veta att besvara dessa frågor, om icke förr, så vid nästa vall Jag är icke villrådig om detta svar, Jag lr tvärtom viss derpå. Jag gifver endast uttryck åt det, som lefver och rörer sig hos våra bästa män, åt det, som är deras dagars tankar och deras framtids hopp, när jag utbringar en skål för en upplyst och kraitfull sjelfstyrelse i grundlagens anda och i framåtskridandets tjenst, Wjeltstyrelse! Kan jag bland frie män höja mitt glas för en bättre föreningstanke? Det är en skål för på en gång Norges sjelfständighet, frihet, tra och lycka nu och i kommande tider!