gjordt förgäfvess Hvad vi hade fått var en
interimsstyrelse, till dess folket i frihetens
skola, hvilken väcker alla anlag och stärker
alla viljor, hannit förbereda sig till sitt kall.
Styrelsens dagar voro räknade
allas : 3
omv medvetande 2 do höga pligter,
grundlagen Möxger, ttresklade sina hjertblad ;
då folket erkände, att friheten — såsom
en frigörelse af alla goda; bundna krafter, så-
som ett värn mot envälde och orättvisa, så-
som en grundval för det tid och den sjelf-
ständighet, hvilka framkalla en såväl för den
öäskilde som för det allmänna gagnande verk-
samhet — är en samhällslycka sådan gom
ingen annan; :
då fölket förstod framåtskridandets tanke
och visste att väga vilkoren för dess verklig-
görande till utveckling, trefnad och välfärd på
lifvets alla områden 4
Sida det lärt sig iuse, att endast det blir dess
verkliga egendom och otappliga vinst, söm är
gjelfförvärtvadt och sjelfförsvaradt;
oSVi, minö herrar, hafva varit vittnen till,
ält den stora, för folkets öde bestämmande
förändringen gjort sitt inträde i vårt samhälls-
lif under motstånd och åter motstånd -— öch
motstånd om igen från deta5 sida, hvilka hit-
ills sötit tid såbiäa börd som makten, och
Ceras Vänner. Vi kunna redan nu so tillbaka
på en lång kola ar arbete, ansträngningar och
3crider, som detta motstånd framkallat. Seg
rar och nedorlag ha skiftat öm; men vi kunna
lock äfven Aåitidigt peka på en annan kedja
st iönhat än vunna framgångar — och sjelfva
motgångarne äro blott förberedelser till nya
segrar, ty de lärd, de stålsätta, de förena;
Ja, väl böra vi inom 058 Väl rotfästa dessa
minnen, vi, som stå midt i arbetet och midt
i striden. Hvarje paragraf i grundlagen är en
förtroendefallmakt till kömmandö slägten —
och hvarje riönlig handling, gjord i kraft af
henör, manar oss med styrkan af en heders-
skuld att äfven göra hvad på oss ankommer.
Vår sak är väl en vunnen gak. Fölkme-
ningens kraftiga ström. går åiä gäng isia djupa
flodbädd, oh intet dch intet förmå mot ho
öm Wppbygga några dammar. Mon det är
vår uppgift — den som förenar oss i tankar
och känslor — att på vårt slägtes vägnar föra
fribetsverket — vidare framåt, Från fäder
är det komnmet, till söner skall det gå under
en städse rikare och berrligare utveckling;
och så skall det ske, när hvar och en af oss
med ifver och trohet, med att uppbjuda all
sin insigt och all sin kralt, och framför allt
med kärlek till sjelfva saken, sluter sig till
folketå samverkan i de af författningen öpp
hade riktningarna, hvilka alla föra till samma
stora mål: folkstyrelse, tolkära, folklycka!
Detta är det sogtande i folkets lif, detta
är den kallolse, det anvisar, detta är den starka
öfvertygelse, det skänker! — -
Det,l som nu kommit, måste det då icke
komma? Måste icke grundlagen framkalla
olitisk utveckling hos folket? Måste icke
Tolket följa utvecklingens kallelse och kraf
för att uppnå samhällets ändamål? Måste det
icke i öfverensstämmelse med denna kallelse
och med desså ändamål för ögat välja en
riksdag, som sannt och starkt representerade
dess vilja, önskningar, tankar och makt? Har
riksdagsmsjoriteten icke framgått ur denna
starka rörelse, och hafva icke dess hållning
och handlingssätt derigenom föreskrifvits? Var
icke dess gerning folkets gerning? Folket skall
nog veta att besvara dessa frågor, om icke
förr, så vid nästa vall
Jag är icke villrådig om detta svar, Jag
lr tvärtom viss derpå. Jag gifver endast ut-
tryck åt det, som lefver och rörer sig hos
våra bästa män, åt det, som är deras dagars
tankar och deras framtids hopp, när jag ut-
bringar en skål för en upplyst och kraitfull
sjelfstyrelse i grundlagens anda och i fram-
åtskridandets tjenst, Wjeltstyrelse! Kan jag
bland frie män höja mitt glas för en bättre
föreningstanke? Det är en skål för på en
gång Norges sjelfständighet, frihet, tra och
lycka nu och i kommande tider!