— Gardesöfverste.
— Aha! ;
Cigarette kom ihåg, att en marskalk af
Frankrike en gång hade yttrat om en viss
jägare: hans hållning i sadeln påminner om
engelska hästgardet.
— Herr hertigen har icke sagt er sin titel,
inföll. en af officerarne.
Cigarette gjorde en knyck på nacken.
— Det kan också vara onödigt, yttrade hon.
Titlar äro ingenting för mig. Jag är ett fol-
kets barn... Jaså, ni kallas hertig, herr Seraf?
Nåväl, den äran är ej stor, tycker jag. I Paris
har man hertigar som duga till platt intet;
och i vår armå6, må ni tro, finns det många
aristokrater, som bära den simple soldatens
uniform och få sjelfva lägga strö under sina
hästar ... Bahl är det på samma sätt i Eng-
land?
— Åhja, äfven der saknas icke gentlemen
som sopa gatorna, svarade han leende. Men
ni talar om aristokrater i era leder — detta
erinrar mig om något som jag ämnat fråga.
Finns i denna kår en soldat vid namn Louis
Victor?
Han hade, då han yttrade detta, vändt sig
till en officer, som satt bredvid honom, och
hvilken nu gaf ett jakande svar på frågan.
Cigarette lyssnade med spänd nyfikenhet.
— En präktig karl, fortfor sqvadronchefen.
Han uppförde sig bjeltemodigt häromdagen vid
Zaraila; och säkert kommer han att derför bli